prs wolfy & rollspelare

James suckade lågt och såg efter henne, hade verkligen klantat till det. Han ville bara lära känna henne på nytt men han hade aldrig varit bra på att uttrycka sig.

Efter att ha spenderat några långa minuter inne på badrummet gick hon tillbaka till vardagsrummet.
”Jag är trött,” upplyste hon honom tyst. Det var hon visserligen lite men mest berodde det på att hans frågor gjort henne obekväm vilket fått henne att dra sig tillbaka in i sitt skal. ”Du borde nog gå nu. Det var snällt att du kom förbi.”

”Stella, förlåt mig.” Sade han och reste sig upp direkt. Han gick fram till henne och la sina händer på hennes kinder. Han öppnade munnen för att säga något men stängde den igen, visste inte hur han skulle formulera sig. Han kysste mjukt hennes panna innan han gick till hallen.

Stella följde långsamt efter honom ut till hallen och fumlade nervöst med sina händer, fick lite dåligt samvete för hon visste ju att han inte menat något illa. Men det var fortfarande ett väldigt känsligt ämne. Det skulle det nog alltid vara men det skulle säkert underlätta lite då hon återfått sina minnen.

James suckade lågt och kollade på henne en stund.
”Är du säker på att du vill vara själv? Jag kan sitta hör ute under natten.” Sade han och kollade på henne.

”Mamma kommer nog snart.” Hon skulle känna sig någorlunda trygg igen så fort hon hade sällskap av hennes kära mor. ”Nej.. det är inte nödvändigt.” Stella tänkte verkligen inte tillåta att James höll vakt utanför huset hela natten. Det var snällt av honom men hon kunde inte begära något sådant.

”Är du säker?” Han skulle göra vad som helst ifall det innebär att hon hölls säker. Han smekte hennes kind och suckade lågt, visste inte om han ville lämna henne ensam riktigt.

"Jag kan inte begära det av dig och jag vill inte att du sitter där ute hela natten. Inget kommer hända." Hon skulle bara lida av dåligt samvete hela natten lång om han satt ensam ute i mörkret.

”Oroar du dig över mig?” Log han retsamt och smekte hennes kind. Han tog ett litet steg närmre henne och höjde på ögonbrynet.

"Godnatt James." Trots att hon inte svarade på hans fråga så kunde hon inte låta bli att le lite. Det var väl självklart att hon brydde sig om honom, på ett eller annat sätt.