Rollspelare & Wolfy prs

Jason stannade bilen och drog bort hennes hand. Han vägrade göra så mot Leah.
"Ut från min bil." sade han bara och kollade tomt på henne.

Valerie bet sig i tungan och ville nästan skratta. Hon hade förlorat, igen. Jason hade nu två poäng.
”Du lät mig kyssa dig och du höll om mig. Beroende på hur hög skala av otrohet man har, så kan det definitivt tolkas som att ha tagit ett steg för långt.” Hon klev ur bilen, fick till sin lättnad nästan genast syn på en taxi hon ivrigt vinkade in.

"Du vann. Jag var naiv nog att tro att du kanske, bara kanske, inte var så självisk." sade han och såg på henne en stund. Han knäppte på sina byxor och körde tillbaka till sjukhuset igen.

Jessica hade krypt upp i sängen bredvid Leah för att sova lite. Det gjorde hon ända till sen morgon. Då gick hon för att köpa något att äta till dem båda från kafeterian. Då hon kom tillbaka fick hon vänta lite eftersom två sköterskor bestämt sig för att just då komma och se till att allt var bra samt byta bandaget vid magen.

Jason kom under natten någon gång och satt i väntrummet och sov. Han hade huvudet mot sin hand och luvan uppe. Det var knappt att man kunde känna igen honom.

”Jag tycker inte om att bara ligga här,” suckade Leah missnöjt och rynkade på näsan. Hon hade ingen aning om när hon skulle komma härifrån heller. Hon tuggade långsamt på croissanten som Jessica köpt från kafeterian, kände sig inte alls sugen på att äta heller. ”Var är Jason någonstans?” frågade hon sedan.

"Jag vet faktiskt inte, har inte sett honom sen igår." sade Jessica ärligt och kollade på Leah en stund. Hon tvekade lite innan hon satte sig ordentligt. "Vart ligger ni två egentligen?"

”Vad menar du?” Leah såg förvirrad ut, var inte helt säker på vad hennes vän syftade på men hon kunde gissa. Och för att vara ärlig så hade hon själv ingen aning. Hon skulle aldrig vara tillräcklig för Jason och det var bara en tidsfråga innan han insåg det. Med jämna mellanrum var det något som skakade till deras förhållande, hon tyckte inte om att från andra få veta om att han ljugit för henne. Inte för att hon skulle bli gladare att höra det ur hans mun heller, men att någon annan talade om allt för henne bevisade ju nästan att han inte haft någon tanke att själv erkänna något.

Jessica tittade menande på henne och la armarna i kors över brösten.
"Du vet vad jag menar... Hur känner du och liksom vart tycker du att ni står?" undrade hon och suckade.

"Jag vet inte.. Vi är så olika som personer." Leah gjorde en kort paus. "Jag älskar honom, det gör jag, men han förtjänar mycket mer. Dessutom vet jag största delen av tiden inte var jag har honom, igår fick jag veta att han ljugit om en stor sak och idag ville han lämna mig." Hon drog en hand över ansiktet. "Jag vill bara vara tillräcklig för honom och jag känner mig inte som om jag är allt han behöver."