Prs

Jag var jätte nervös. Jag hörde hur alla sjöng och alla applåderade jätte högt. Alla skulle nog hata min röst. Tänkte jag.

Jag väntade på April.

- Din tur Ape. Sade någon. Jag hörde hur min sånglärare sade mitt namn och vad jag skulle sjunga.
- Gå, sade Anna som just kom in från scenen.

Jag såg ner på scenen.

Jag gick nervöst ut och fick en mikrofon. Orkestern började spela och jag började sjunga. När jag hade sjungit till hälften kände jag en tår som rann ner för min kind, men som tur störde det inte min röst att jag grät.

Jag var helt mållös. April hade en änglaröst. Jag rös i hela kroppen.

Jag drog ett lättat andetag när jag hade sjungit färdigt. Det kändes som om jag hade stått på scenen i minst en timme.

Alla började applådera. Jag reste mig upp och Applåderade och busvisslade.

Jag log och gick ut från Scenen.
- Du sjöng jätte fint. Sade mamma som hade kommit bakom scenen. Hon var tårögd.

Snart hade alla sjungit klart och alla började gå fram till sina anhöriga.