ORS

Jag lägger min hand i hennes.
"Här... Vad fan gör du Brian?!"
"Dan... Vi pratar om det här sen", jag drar undan min hand.
"NEJ! UT, NU!"
Han höjer handen mot mig.
"Snälla Dan, du vet att-"
SMOCK!
Aj! Smärtan sprider sig från kinden och vidare till resten av kroppen.

(ouch stackars Brian)

*sover*

Jag ser hur han höjer handen igen.
"Dan, du kan inte lösa allt genom att-"
Slag två träffar min haka.
"Dan-"
"UT!!!!!!!"

Jag vaknar tvärt av ett vrål.
"Fa dö i?" Dan står mitt emot Brian med handen höjd. Vänta.. det är två Dan..? Två brian..? Vad är det här? Jag gnider mina tinningar och skakar på huvudet.

"Cornelia? Jag är har, ta det lugnt", Dan tar hennes hand och ler kärleksfullt mot henne.
Jag ser på dem, och hans blick säger rakt ut att han kommer döda mig.
"Gå Brian, vi behöver inte dig här."
Jag ser på dem, och går ut i sällskapsrummet.

Jag går till sängen och lägger mig och läser i "249 saker du behöver kunna för att bli en quidditchstjärna", jag har svårt att hålla i boken, ina händer skakar av ilska. Jag tänker på det jag pratade med Brian om, om Carla säger att Brian är en svikare, är inte jag också det då?

Jag blir yr igen och det känns som att jag ska kräkas. Jag vet inte vad det där var.. jag muttrar nöjt och lägger ner huvudet på kudden igen. Mitt grepp om Dans hand hårdnar. "Schläpp mig inte Blian".

"Va?" Hör jag en avlägsen röst säga. "Brian?", han släpper min hand och jag hör springande steg och dörren som smäller igen. Sen somnar jag om.

Jag ser Dan springa ut ur rummet.
"BRAIN KING! KOM HIT NU!!!! JAG SKA.... HUR KUNDE DU TA HENNE IFRÅN MIG!", alla ser på Dan. Jag sväljer och önskar att jag kunde svälja ner hela min stolthet samtidigt. Jag kliver fram.
"Dan, förlåt...."
Han springer fram till mig med knuten näve. Alla står som förstenade och ser på när han slår mig rakt på näsa. Kras.

Jag ser förvirrat på alla som börjar springa runt. Cornelias namn upprepas ett fåtal gånger.
- Följ efter Brian, Jake! Säger jag. Han börjar bära mig mot killarnas sovsal

Jag känner slag nummer två, rakt i min mage.
"Dan, det hjälper inte...-"
Jag sätter mig ner på golvet. Luften börjar ta slut och jag andas häftigt för mer.