Skriva av sig-tråden

Men är det inte två lediga dagar i veckan också?

Vad är det förresten som gör att du hatar skolan?

Jo, det är ju bra men ändå.

Ganska mycket faktiskt.

Hemkunskap:
Jag är sämst på att laga mat och min lärare ska hela tiden välja så jättesvåra rätter att jag gör hela tiden dåligt ifrån mig. Det leder till att jag bara gör massa katastrofer som gör att läraren pratar nedlåtande mot mig och att jag måste stanna kvar i över en kvart och missar det mesta av lunchen då jag måste stanna och städa.

Sedan håller jag nästan varje lektion på att svimma av någon okänd anledning. Jag måste sätta mig ner några minuter och dricka någon liter innan jag kan resa mig igen.

Idrott:
Jag verkligen hatar att motionera och sånt när folk ska stirra eller döma mig. Jag känner mig så obekväm.
Och sen omklädningsrummet av en viss anledning jag inte kommer nämna.


Eleverna:
Mobbare och människor man bara blir så arg på att man nästan gråter så dålig syn de har på andra människor.

Matte:

Det är så svårt och jag gör bara så dåligt ifrån mig hela tiden. Sen går jag i 6:an, men av mina svårigheter så har jag 5:ans mattebok.
Men det värsta är nog att jag tvingas göra en massa orättvisa nationella prov för årskurs 6 när jag knappt kan någonting och ens haft någon chans att lära mig det.

Det är ordningen från värst till minst värst.

EDIT: Av hemkunskapen och idrotten får jag bara massa ångestattacker hela tiden.

Fellrendión, hemkunskapen har jag också problem med.
Är stressad varje torstag och fredag då jag har hemkunskap. Egentligen är jag ganska så bra på att laga mat, helt okej i alla fall. Men jag är glutenallergiker. Det blir som en klump i magen varenda gång som vi ska baka något i hemkunskapen. För hon tror tydligen att man bara kan byta ut mjölet alltid och hoppas på att det blir bra. Senaste gången exempelvis blev det seriöst gummikonsistens på degen (xD). Egentligen så bryr jag mig inte så mycket om att jag misslyckades, jag tycker bara synd om hen som jobbar med mig. Jag vet inte heller hur jag ska lösa det problemet.

Dumt av din lärare att prata nedlåtande, gör du så gott du kan så är det inte alls rättvist att hon gör så.

Idrotten är dock mitt favoritämne, men jag förstår att du känner dig obekväm, det gör jag också ibland. Speciellt när jag är ute och joggar.

Jag blir så arg varenda gång jag hör av mobbning. Vad är deras problem? Det är bara idiotiskt att kunna glädjas av att vara elak mot någon på det viset.

Just det. Jag som är relativt bra på matte tyckte också att proven var svåra. Väldigt orättvist tycker jag också! Men mitt tips till det är att verkligen försöka fråga din mattelärare så att du förstår vad det är du håller på med. Jag blir alltid fustrerad när jag bara förstår halvt, men när jag fattar vad det ens är jag gör brukar det bli enklare.

Hoppas verkligen att det blir bättre för dig och lycka till i skolan! Kram!

Ibland så är M världens gulligaste människa, och jag älskar henne
Men nästa sekund så struntar hon totalt i mig och låtsas nästan att jag inte existerar

Allt är så himla förvirrande. Varför kan det inte vara så enkelt som det verkar vara för killarna i klassen? Man slår ner någon, sedan är man bästa vänner igen. Men nej, nej, nej, självklart inte. För alla tjejer så är allt så krångligt. Antingen så säger man ingenting, men drar sig ifrån mer och mer
Eller så säger man till och så bråkar man i flera veckor innan det är löst. Självklart så drar man med sig andra också, och blir sur på dem som inte väljer sida/som väljer den andras sida.
Gaah -.-

jag vill inte gå till skolan imorgon. men jag vill inte stanna hemma.
jag vill inte gå ut nian och börja gymnasiet, men jag kan inte vänta på att få säga hej då till klassen för evigt.
jag vill att mina föräldrar ska ta en paus från sina jobb och bekräfta min existens, men jag vill inte prata ut med dom.
jag vill slå mina kompisar gula och blå, men jag vill inte förlora dom som vänner för jag älskar de så mycket.
jag vill bli vegetarian men jag tycker så mycket om kött.
jag vill inte att min kompis ska flytta, men jag är så trött på henne.
jag vill inte åka till landet i helgen, men jag längtar bort från stan.

men det som är jobbigast just nu är vädret. SHORTS??? KJOL??? KLÄNNING???
SNÄLLA TVINGA MIG INTE JAG GÖR VAD SOM HELST!!! snälla låt mig gå i ide och väck mig när jag gått ut gymnasiet om tre och ett halvt år. det finns inget i kul att se fram emot.

Seriöst, jag känner mig så jävla sönder just nu. I guess this means.. att vad som helst kan hända.

Min ena förälder anser att homosexuella i Sverige inte ska ha rätt att adoptera barn.
Människans ena syskon lever i ett samkönat äktenskap och har en son med sin partner. Inte adopterad, men ändå.
Varför, frågar man sig då?
"För barnets skull, det kommer ju bli mobbat i skolan eftersom det är så ovanligt."
Jag ifrågasätter detta med "hur kan det bli vanligare om de inte får lov att adoptera? Det är väldigt kontraproduktivt."

Jag skäms. Jag är ledsen. Jag är också väldigt lycklig över att jag först upptäcker denna motvilja mot HBTQ på senare år, tänk så hade jag hört det när jag var yngre? Jag hade ju varit livrädd för personen, jag hade haft ångest över att vara den jag är, jag hade nog nekat mina egna känslor och tankar om mig själv.

Har alltid tyckt att det är en så dålig bortförklaring.. Problemet ligger inte i adoptionen, problemet ligger i mobbningen. Man får väl se till att uppfostra sina barn att inte mobba..

Mm, det var just det jag talade om. Gosh, jag vill byta familj. Tur att man inte behöver stå ut med idioterna alltför mycket, det går ju inte att argumentera med sådana människor. Rasistiska homofober är det värsta som finns, det finns inget de tycker om och det finns inga som helst möjligheter för att få dem att ändra sig. Det är just dessa personer som gör att barnen som har samkönade föräldrar blir mobbade, det är deras barn som lär sig föraktet.
Jag har väldigt svårt att tro att ett barn av sig själv skulle mobba en annan bara på grund av föräldrarnas kön, jag tror inte det händer.