Skriva av sig-tråden

*Giving you some happiness*

Hej. Mina två "bästa vänner" gick på liseberg idag, och åkte den nya Helix och det. Utan mig, de berättade inte ens att det skulle dit. Det låter väldigt bortskämt som typ "De tog inte med mig de suger jag ska alltid följa med > ", men dagarna innan har en av dem liksom varit ganska taskig och typ betett mig som att allt jag gör är skit dumt och att jag är ett pucko. Hon är ganska populär, och den andra kompisen är VÄLDIGT fixerad vid popularitet o sån skit, och allt som pers 1 (o ibland pers.2). har sagt och gjort, småsaker som vänner inte gör det liksom kommer ut i det här.

Jag har aldrig haft så svårt att få vänner...typ, men det är svårt att få RIKTIGA vänner, som bryr sig. Jag har ingen i klassen som jag verkligen är bästa vän med eller någon jag kan dela allt med. Jag har ägnat flera år på fel personer. Jag känner mig liksom bortglömd. Jag är inte blyg eller så men det känns som att alla byter hela tiden. Byter personlighet och det...typ.

Jag har en jättebra vän, men hon går i en annan skola så... ja.

Kan någon bara få mig på bra humör?

Måste jag vara social och sånt? Kan jag inte bara leva som en eremit på en öde ö eller något, seriöst, jag kan ju liksom inte umgås med folk, jag är bara så jäkla awkward. Både på internet och IRL. Hur man skaffar kompisar är nog ett av livets största mysterium, enligt moi. urghahjksjhfdioehodnjjkl. snälla låt mig försvinna!

Klar att man inte behöver vara social! Bara du trivs som ensam så ser jag inga problem med att vara det.

Jo, men det är liksom det jag inte gör... jag vill kunna vara en sån där supersocial människa som bara kan bli vän med allt och alla hur enkelt som helst. Men det är jag inte... Och det gör mig lite ledsen, ibland.

Det kommer gå om du har viljan att förändra din situation, det kanske inte sker över en natt men det händer så småningom.

Jo, jag vet, men allt skulle vara så mycket lättare om det bara kunna förändras direkt, på typ magiskt sätt, eller något. Men jag försöker förändra saker. Jag är tex mycket mer aktiv här på Mugglis och andra hemsidor, vilket jag inte var innan Och nu till hösten ska jag försöka fixa med skolan också, (som jag bara typ halv-går till just nu) så då ska det väl bli bättre, kanske?
Kram

Jag förstår inte riktigt hur jag fick för mig att jag skulle lyckas eller ens orka med att lämna alla uppsatser osv, som vi fått under skolåret(även sedan september...) till sista skolmånaden och inte träna tillräckligt till prov så att jag får F vilket leder till att jag måste göra omprov efter omprov samt att jag redan kommer ha en massa omprov, prov och nationella prov den sista månaden i skolan nu.

Detta har resulterat i att jag just nu håller på att få underkänt i minst tre ämnen(däremot verkar det som att jag kommer få A i matte, thank god) och jag vet inte vad jag ska göra för att hinna komma ikapp innan betygen sätts.
Kanske är nämnbart att jag aldrig någonsin hade fått F i något ämne, hade inte ens haft ett omprov, under hela min skolgång, förrän jag började gymnasiet i höstas.
Jag tänker hela tiden att jag ska göra det imorgon, men sen blir det inte av av någon anledning, antingen glömde jag det eller så hann jag inte eller så tänkte jag återigen att jag ska göra det nästa dag.

Och med all denna stress och press ifrån mina föräldrar och lärare nu så stänger min hjärna av helt. När jag har mycket att göra så bildar jag på sätt och vis en lista med allt jag måste göra och ser bara en stor hög med uppgifter att göra(och då inte gör något alls), istället för att ta tag i det och göra uppgifterna en efter en.

Förstår inte varför det ska vara så svårt att ta tag i det, särskilt nu när jag ser hur långt ner jag faktiskt har dragit ned mig själv i det här.

Åt skolan... -.-