Life - Lupple & Medi PRS

"Då har jag tid att planera." Hon flinade.
"Rose. Det var väl lätt." Hon såg upp på honom.
"Jag vill ha en stor familj. Minst tre barn." Viskade hon och smekte sin mage.
"Jag vet inte om det är möjligt för mig."

"Rose ja. "Log han. "Hon har inte en officiell plats ännu men jag vet att hon kommer få en. Hon har varmt blod och under fullmånen, hon har det jobbigt. " Suckade han för att sedan lyssna på henne. "En stor familj." Log han för att sedan se frågande på henne. "Varför skulle inte det vara möjligt?" Frågade han tankfullt.

"Jag har för mig att min familj endast kan ha ett barn. Det blir bara en hur mycket de än försöker. Om vi får fler vill jag vår son heter Oliver eller nåot vackert."
Hon smekte hans kind.

Gabriel såg fundersam ut. "Det är underligt. " Sa han ärligt. "Ni är ju ändå kvinnor. Ni har ju mer än ett ägg. "Viskade han fundersamt. Men han hade aldrig hört om mer än ett väktarbarn, å andra sidan kunde ju bara en bli väktare så de andra kanske inte omtalades på det sättet. " Oliver, hm kanske. Jag tänker mer Milo kanske. "Viskade han med ett snett leende.

"Jag vet det med men det låter ändå konstigt." Hon smekte hans kind.
"Vi får bara försöka varje natt." Viskade hon i hans öra.
"Och de får även pärlor hoppas jag?"

Gabriel skrattade till och nickade. "Det är en plan jag gillar. "Viskade han och pressade henne närmare sig och nickade. "Såklart, jag kommer ha pärlor kring det och med tanke på att de har en del varg i sig så kommer de få egna om de så önskar. "Viskade han.

Hon log och kysste honom.
"Vad är min färg? Det är väl inte röd?" Hon log och lade huvudet på sned.
"Jag tänker mig en blandning av min och din färg plus deras månadsfärg typ. Som Augusti är grön tror jag."

Han besvarade kyssen, skrattade till. "Nej du är inte röd. "Viskade han och smekte hennes kind. "Olivia, jag ser dig nästan blå kanske. "Viskade han leendes.

Hon skrattade.
"kanske? Vad ska det betyda?" Hon tog sig ur hans famn och to fram kläder och började byta om.
"Jag är redo att gå." Hon tog bort turbanen och skakade ut sitt hår och log.
"Först har jag en sak kvar. Pärlan."

Han såg på henne, med ett stort leende. "Jag har inte bestämt mig än, jag menar alla mina pärlor om dig har olika färger. " Kommenterade han och la i dem i lådan igen för att distrahera sig själv och inte sitta och glo på henne när hon bytte om. Hon var snart klar och han tittade upp. "Pärlan. "Log han och drog varsamt ned henne i sitt knä och började att fästa pärlan igen.