prs wolfy & rollspelare

James släppte henne och bet sig hårt på läppen, ville inget annat än att hålla om henne och kyssa henne. Han väntade en stund innan han gick och satte sig ner på en soffa mittemot henne.

Det förvånade henne en aning att han inte satte sig bredvid henne utan istället i soffan mittemot men hon sa inget. Istället sträckte hon ut handen mot den oöppnade chokladplattan på soffbordet och erbjöd honom att ta först.

"Jag gillar inte choklad så mycket, gillar bakelser med choklad men inte sån." log han svagt och kollade på henne. Han gillade inte hur det blev segt och kladdigt av vanlig choklad.

”Vad för person gillar inte choklad?” frågade hon häpet och putade med läpparna innan hon sken upp i ett leende, ”nåja, mer choklad åt mig då.” Stella bröt av en bit som hon stoppade in i munnen.

James skrattade till och kollade på henne med stora ögon, hon förstod verkligen inte hur fascinerande hon var för honom. Han lät bli att stirra för mycket utan flackade runt med blicken lite.
"Berätta något om dig själv då." log han och kollade på henne.

”Varför då? Vet du inte redan typ allt om mig?” frågade hon med ett litet skratt. Den frågan var dock mer bara för att vinna lite tid. Hon hatade att bli ombedd att berätta om sig själv. Vad skulle hon liksom säga?

”Jag vet inte. Tror inte jag vet något om dig just nu.” Log han och ryckte på axlarna. Han lutade sig framåt och granskade henne noggrant.

Stella blev genast allvarligare. Bara tanken av hur mycket hon förändrats sedan den där kidnappningen gjorde henne obekväm.
”Varför tror du att jag känner mig bättre än vad du gör?” Hon vek bort blicken från honom och tuggade på en till chokladbit.

”Jag tror att man ändras av allt som händer. Till exempel du, du ändrade mig. Om du hade lärt känna mig för ett år sen så hade jag inte varit som jag är nu men att jag lärde känna dig ändrade min uppfattning om människor. Ju mer jag tyckte om dig, desto mer ändrades jag. Upplevelser ändrar en, vare sig man vill eller inte. Och ditt minne är inte helt men du är en annan person än den jag känner.” Log han och ryckte på axlarna. ”Men det är bara en teori.”

”Jag vill inte prata om hur jag har förändrats. Jag vill inte tänka på att jag blivit kidnappad för jag har ingen aning om vad som hände under tiden de höll mig fången.” Hennes grepp om chokladplattan hårdnade en aning av ren förtvivlan. ”Jag måste gå på toa,” muttrade hon fram som en ursäkt innan hon hoppade över soffans ryggstöd för att kila iväg mot närmaste badrum.