Divergent (TildeW & Kaninis)

Four nickade sakta. Det Esme sade var sant, evakueringen var för allas bästa, och speciellt deras. Four skulle inte kunna leva med sig själv om något hände Esme, inte under den här tiden i alla fall. Chansen att Eric eller Jeanine skulle skada henne eller någon annan han älskar var hög, men chansen att han skulle skada Esme var också hög. Han stod i mitten av två val, som hur han än bestämde sig för att göra, skulle på något sätt förstöra hans framtid.
Flyr drog Esme närmare sig och slöt deras läppar tillsammans.

"Berätta vad som är fel" sade Skylar.
Hennes bruna ögon såg på Peter, innan dem fann sin väg upp mot den klara stjärnhimlen. Det var som om hon har liten igen, eller kanske 14 år gammal i alla fall. Varje natt hon visste eller såg att det var stjärnhimlen brukade hon faktiskt lägga sig ner på den här platsen, som låg ganska avsides från alla ljus, och se upp på stjärnorna. Ibland räknade hon dem, ibland letade hon efter stjärnbilder som Orion, Lilla Björn och Kalavagnen. Men det fanns tillfällen som hon hitta på egna.

Esme besvarade kyssen och lutade huvudet mot Four.
" Du vet att jag alltid kommer finnas vid din sida" sa hon.

" Jag är ett svin" sa Peter och kollade på Skylar.

Four log svagt.
"Jag vet, och jag ska beskydda dig med hela mitt liv" sade han, men drog sig snart tillbaka. "Johanna sade att vi kunde sova i ladan tills dem hade skaffat ordentligt med sängar".

Skylar suckade tyst. Peter hade delvis rätt i vad han sade, han kunde vara ett riktigt svin ibland. Skylar såg på honom igen. Han bar en rödorange t-shirt med en gulorange skjorta över, byxorna han bar var brungula. Skylar kände igen kläderna direkt, det var specialsydda kläder hennes pappa hade fått. Peter bar hennes pappas kläder.
"Det är inte sant, i alla fall inte fullt ut" sade Skylar.

"Då går vi till ladan" sa Esme och tog Fours hand. Hon började gå mot ladan.

" Jag vet att du säger det där bara för att typ göra mig glad" sa Peter.

"Jag är Divergent Peter. De Tappra, De Fridfulla och De Ärliga. Tror du verkligen det jag sade var en lögn då?" sade Skylar, men gav honom igen tid att svara. "Det var ingen lögn. Ja, du kan vara ett svin ibland, men jag vet att du inte menar det! Du lever som någon slags karaktär du tror kommer få respekt genom att behandla folk som skit, men bakom den karaktärer du försöker leva dig efter är du den snällaste, mest godhjärtade person i hela De Tappra!".

Four gick tyst in i ladan. Små barn från De Tappra var dem ända som låg och sov just nu. Four letade sig snabbt till ett hörn där han lade sig ner på en av madrasserna.

Esme la sig ner hos Four då hon kände sig trygg av hans närhet. Hon var orolig att dom skulle ta henne för att använda henne mot Four.

Peter kollade på Skylar.
" Mm" sa hon.

Four kände hur Esme var spänd.
"Slappna av, jag kommer inte låta dem ta dig!" Sade han.

Skylar visste inte vad hon skulle göra. Peter var helt klart bekymrad. Åh! Allting skulle varit så mycket lättare om dem bara hade varit i De Tappra och om hon inte skulle varit divergent.

Esme kollade på Four.
" Kan du lova att dom inte kommer ta mig?" frågade hon tyst.

Peter kollade på deras händer.

"Jag lovar" sade Four.

Skylar höll fortfarande Peters hand när hon lade sig ner och såg på stjärnorna ännu en gång.

Esme log till och slappnade av hos Four.
" Älskar dig Four" sa hon.

Peter la sig ner bredvid henne.