PRS(Dragon Fantasy)

Ina och Ian var nu tysta, de hade vetat om det men var förbjudna att säga något och det kunde kännas dumt nu. Särskilt när Ina visste hur det var, men hon visste också varför Selina villa ha det så.

Stefan suckade igen och såg på henne allvarligt. "Du borde ha sagt något, men nu ska han inte slå dig igen...".

Selina sa inget hon med utan begravde bara ansiktet mot Ians axel igen och lyckades sluta snyfta.

"Vi bör nog gå nu, lämna dem ensamma." sa Ina och tog Stefans hand. De behövde vara ensamma men hon kände sig ledsen inombords. Hon märkte nu att hon måste dela Ian med någon annan.

Ian sa inget bara höll om henne. Han stryker henne lugnande över håret, nu skulle det bli bra.

Stefan nickade sakta och reste sig upp. "Ta hand om varandra" mumlade han till Ian och Selina innan de gick.

Selina lugnade ner sig ännu mer och såg upp på honom då de gått.

Ina suckade och verkade trött då de gick, men mest kände hon sig övergiven av Ian. Kanske svartsjuk, avundsjuk, hon visste inte.

Ian nickade och såg efter dem och sedan på Selina.
"Vi bör nog vila lite, eller vad säger du?" sa han ömt.

Stefan la armen om henne. "Hur är det?" mumlade han ömt och ledde dem mot sitt rum.

Selina nickade sakta och kröp ihop vid dem. "Det kan vi...". Hon blundade och för tillfället lugnad av hans närvaro somnade hon.

"Eh....inget. Jag....." hon tystnade och såg bort.
"Bara det att jag inte har min bror för mig själv längre." sa hon ledsamt.

Ian somnade han med, med sina armar runt om henne. Nu var han lugnad, Selina var här.

Stefan vände hennes ansikte mot hans igen. "Kanske det, och Selina har mig inte heller själv längre...Men det äbdrar inget, han är alltid din bror".

Ina såg på honom och hennes ögon utryckte oro och saknad.
"Men tänk om han glömmer mig, flyttar bort med Selina. Jag kommer inte klara det en gång till." kvider hon fram och slår armarna om honom.

Stefan försökte lugna henne. "Ian glömmer aldrig sin underbara syster, och han vill inre förlora dig igen heller...". Han kysste hennr. "Och du har ett eget liv, mig".