The cold in our bodies [PRS]

Hon lät att skratt slippa ur henne.
"Pappa om du hjälper mig, vem ska sadla och fixa hästen? ska ni ta vagnen med er?" Frågade hon och plockade ner en korg och plockade även fram en liten handduk från ett skåp.
"Denna blir bra."

Oskar stannade upp och gav ifrån sig ett litet skratt. "Jag blev så tagen, så jag visste inte vad jag skulle ta mig till.", erkände han. "Ja, vi behöver vagnen.", svarade han och gick mot utgången, men stannade på vägen för att ge Lottie en kindpuss innan han försvann ut. "Din mor kan hjälpa dig istället.", sa han glatt och gick till hästen.

Hon gav sin pappa en blick och nickade.
"Gör det. Men vill ni inte äta innan ni åker? Jag har lagat köttsoppa." Hon såg på Lottie som log.
"Det skulle vara gott. Jag tror dessutom greven skulle gilla lite avstond mellan oss." Hon log och gick fram.
"Jag hjälper gärna till att packa."

Oskar kom tillbaka en stund senare efter att ha gjort iordning vagnen och hästen.
"Ah, där är ni.", sa han och gick fram till sin dotter och Lottie för att se efter vad de höll på med. "Vad fint ni gör.", sa han glatt. Kunde inte få bort det fåniga leendet över att få uppleva det liv han saknat så länge och drömt om. Varje sekund och stund ville han ta in.
"Vad har du gjort idag, Felicia?", frågade Oskar som letade efter något i fickan av en kavaj som hängde på en krok på väggen.

Felicia log bara lätt och såg på sin far.
"Inte mycket. Jag har lagat din skjorta. Fixat för nästa fullmåne." Hon såg på Lottie och såg på honom.
"Gjorde jag rätt?"

"Åh..", han lyckades inte få fram orden för att uttrycka sin glädje. Felicia var för god för honom. Hon gjorde allt för att han, och dem, skulle ha det bra. Ett drag han sett från hennes mor. De var mer lika än vad de båda visste.
"Tack.", fick han fram tillslut och drog på mungiporna i ett leende. "Ska vi äta då?" Han gick fram till dem båda.

Felicia log mot honom igen och satte ner en skål till och nickade.
"Ja det kan vi göra. Jag hoppas ni inte kommer att frysa ikväll dock." Hon log svagt.
"För kylan kryper sig närmare för var natt."

"Jag har packat med ordentligt med filtar. Vi ska nog klara oss." Oskar klappade henne på axeln och gick sedan till bords. "Det doftar gott. Förresten, Lottie.. var.. var är ni påväg?", frågade han och såg över axeln mot sin hustru.

Lottie hade satt sig ner och skruvade på sig. Detta var hennes hus med men ändå så kände hon sig inte hemma.
"Vi ska till storstaden, Vi ska sedan vidare till en by. Eller det blir nog bara Olivia och Alice. Den rödhåriga flickan som var med oss. Hon är väldigt udda men underbart rar."

"Storstaden? Oj, då måste det vara något viktigt ärende då. Men.. jag ska inte fråga mer. Du riskerar nog att ta med mig en bit. Vet alla om vem jag är?", frågade han och funderade för en sekund över deras reaktion när de insåg att en varulv fanns med i sällskapet.
"Vill du har hjälp att duka, Felicia?" Oskar tittade mot dottern.