Life - Lupple & Medi PRS

Smekningen fick henne att rysa och hon såg in i hans ögon och reste sig.
"Jag ska hämta dem." Hon höll handduken om sig och försvann innan hon kom tillbaka. I handen hade hon en låda i mörkt färgat trä med en måne målad i silver och hon räckte över den.
"En gåva. Jag hittade den i det här rummet. Jag tror jag skulle ge den till dig någon gång för det står 'Till Gabriel från Olivia'. Så varsågod antar jag."

Gabriel såg på lådan med nyfiken blick. "Väldigt fin, tack. "Log han och tog emot den, ställde den framför sig och drog handen igenom den innan han fick upp en klarröd pärla med ett svart O målat. Han visade upp den. "Den, är från den natten. " Förklarade han tyst.

Hon smekte hans kind och slog sig ner. Smekte sedan hans hand och tog pärlan och log sedan.
"Jag förlåter dig som jag sagt. Det var fullmåne och jag var kanske påvärkad av magi. Så det är inte bara ditt fel." Hon såg på honom och tog sedan fram något som såg ut som små väggar.
"Om du vill dela upp dem. Som flocken. Dina år och förändringar. Misstag och så vidare."

Gabriel nickade sakta. " Jag uppskattar att du förlåter mig Olivia, men det var helt klart mitt fel. Jag borde inte ha tappat kontrollen. "Viskade han och pussade hennes panna och skrattade. "Dela upp dem, ojoj. "Log han innan han hällde ut alla framför sig och började dela upp dem. Flocken i en hög men i ett speciellt mönster, sedan sina år på rad- förändringarna- misstagen, härkomsten- bedrifterna och så vidare. Det tog en stund men snart var han klar. "Vill du gissa vilka som tillhör vilken kategori?" Frågade han.

Hon satte sig i hans knä och såg när han delade upp dem och flinade.
"Det är ganska lätt att se två." Hon pekade på den som ändast hade 20.
"Det är din ålder och den är flocken.
"Hon pekade på den som hade mest i. Hon log men sedan skakade hon på huvudet.
"Sen är det svårt."

Han skrattade. "Exakt. "Log han och kramade om henne och skrattade till, igen. "Sen är det svårt. "Instämde han. "De med mest mönster på, är bedrifter. Typ min första förvandling eller min första kyss. "Sa han leendes. "Alla tillsammans berättar mitt liv, de pärlorna har en berättelse i sig. "Viskade han.

"Din första kyss var väl från mig?" Frågade hon och pekade på en.
"Vad är det för en?" Hon såg sedan på sin pärla och smekte hans hand.

Gabriel flinade till och nickade. "Exakt, den är värd att ha en egen pärla. "Viskade han med ett snett leende och såg sedan på den hon pekade på. "Den berättar om vårt adjö. När jag först förvandlades och inte längre kunde vara din vän. " Viskade han tyst.

Hon såg på den och gav den en lätt kyss och såg upp på honom.
"Du borde få en för att du är min." Hon log.
"Synd att jag inte har någon att ge. Jag skulle älska att ge dig en." Hon såg sedan och tog upp en röd från flocken.
"Vems?" Frågade hon.

Gabriel skrattade mjukt till och nickade. "Åh jag kommer få en när jag gifter mig, med tanke på att mitt hjärta tillhör dig så har du all rätt att designa den ifall du vill gifta dig. "Log han och smekte hennes kind lätt. Han såg på den hon höll i och flinade. "Gissa. "Log han roat och snurrade lite på den så att den nästan reflekterades.