Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Jag har blivit mycket starkare från första mötet vi hade." Hon såg på honom och hon tog rodret och log.
"Så vad gjorde ni igår?"

John nickade och backade undan för att se efter hur det gick för Kiliah. "Tänk på hur du står också. Stå brett, det håller dig stadigare.", sa han tafatt och verkade intresserad av att det skulle bli rätt.
Han såg sedan upp då han hörde henne ställa frågan och skrattade. Först förstod han inte vad hon menade, men så drog han sig till minnes och skrattade igen. "Javisst. Igår.."
Han ställde sig bredvid henne och blickade över vattnet.
"Sammi lärde sig att kasta pil. Han är ingen stjärna på det direkt, men jag tror att han hade roligt."
John sneglade på Kiliah. "Men jag tror att han sover betydligt mycket mer än mig. Varje timme skulle han ta en liten tupplur. Vi njöt av den svala luften och stjärnorna. Ah, stjärnorna..! Dem gillade han att se.". John såg ut över vattnet igen.

Hon ställde sig mer bredbent och hon skrattade mjukt.
"Så det är därför han vifftar mer på handen." Hon log mot honom med ett varmt leende på läpparna.
"Han älskar verkligen dig det hoppas jag du förstår. " Han log mjukt.
"Han är så du på något sett."

John såg på Kiliah och beundrade henne. Han var inte van med sådant smicker, han visste aldrig hur han skulle hantera det. John sänkte blicken och såg upp, ut över vattnet igen. "En dag, Kiliah, då kommer han att vara kapten, det är jag säker på.". John gillade tanken och drog på läpparna igen i ett litet leende.
"Jag kommer att älska honom tills mitt sista andetag."

"Han kommer att ta över det här skeppet om det är din önskan." Han log och vände blicken mot honom.
"Du kommer vara hans stora idol." Hon hörde Ethan och hon ropade efter honom.
"Jag är här"

John drog lite på läpparna igen och andades ut i ett ljudlöst skratt.
Ethan kom fram till de vid rodret. "Jaha, är det du som styr, inte undra på att vi ligger till som vi gör.", sa Ethan retsamt till Kiliah och gick fram för att ta rodret ifrån henne. "Här, låt mig lägga henne i rätt kurs bara." Han upptäckte John och såg sedan på Kiliah igen. "Vad pratar ni om?"

"Åh tyst vi låg rätt." Muttrade hon och såg sedan mot John.
"Att Sammi älskar si morfar." Hon log och lutade sig mot honom

"Berätta något som jag inte vet.", skrattade Ethan och himlade med ögonen. Alla visste ju att Sammi älskade kaptenen. Och att kaptenen tyckte om Sammi lika mycket tillbaka. Johns röst tog Ethan tillbaka till verkligheten igen.
"Ethan. Land. Styr henne ditåt.". John nickade framöver. De närmade sig en ö, som inte verkade så mycket större än den ö de tidigare varit på. Den hade höga toppar, berg och vulkaner. Men det gröna gjorde det vackert. Alla palmträd, det blomstrande landskapet.
"Är det hit vi ska?", frågade Ethan och rynkade pannan. De hade ju seglat förbi där flera gånger, men aldrig stannat där. Ön var inte märkvärdig, det han han hört så många säga.
"Ja, du har inte sett det än, men det finns en liten stad där, den är undangömd. Dit ska vi.", mumlade John lågt, som om han inte ville att alla skulle höra.

"Att jag älskar dig?" Försökte hon men tog sig bort från honom när John sa åt honom att styra och log.
"Då får du styra själv." Hon log och såg på Jon.
"Ja det är väl så det brukar vara med undangömda platser?" Frågade hon.

John förstod inte vad Kiliah syftade på och såg på henne för att sedan se framåt över vattnet igen. Ethan styrde skeppet närmare hamnen under tiden. När de kommit tillräckligt nära gick John för att samla de andra. Han var ovanligt tyst, som om de gömde sig, och inte ville upptäckta. Han rörde sig smidigt över däck och pratade lågt till männen att göra sig redo för att gå in i staden. De behövde inte smyga eller gömma sig, bara de kom ihåg att handla diskret. De skulle inte dra till sig onödig uppmärksamhet.
John snorde runt och såg på Ethan medan han trädde på sig sina vapen och rättade till sin hatt. "Kom, vi går i land. Ta med er vapen."