Rollspelare & Wolfy prs

"Nej, det var jag som drev dig till det." sade han och såg på henne. Han hade inte energin till att vara arg egentligen och han tyckte såsom han hade sagt. Det var hans fel.

Positivt överraskad skrattade hon till, undrade vad det var som egentligen tagit åt honom. Så här hade han aldrig betett sig förut. Inte för att hon hade något emot det. Valerie tog ännu ett steg närmare honom så hennes kropp lätt pressades mot hans.
"Följ med mig till London." Hon ställde sig sedan på tå för att nudda med läpparna vid hans.

Jason såg på henne med stora ögon och smekte försiktigt hennes kind. Han log svagt och vek undan med blicken.
"Jag älskar Leah, jag kan inte bara lämna henne nu." sade han lågt och la armarna om henne i en kram.

Valerie la armarna om honom med en suck och lutade sin kind mot hans axel. Hon hade verkligen hoppats på att han skulle följa med, även om det bara handlade om några dagar, för hon kunde verkligen inte stanna kvar. Inte då hon hade Jack och hans gäng i hälarna.
"Spendera den här natten med mig då," bad hon istället och sneglade upp mot honom.

"Jag kan inte, Valerie." sade han och smekte hennes kinder. Han kysste mjukt hennes panna och log svagt mot henne. "Ta första flyg härifrån. Jag skjutsar dig till flygplatsen."

Valerie tänkte inte ge upp så lätt. Det hade hon aldrig gjort. Hon var en målmedveten person och gick efter det hon ville ha. I det här fallet var det Jason. Hon fattade inte vad han oroade sig för, det var ju inte som om någon skulle behöva få veta om det här.
"Snälla," viskade hon och kysste honom vid halsen, "vi kommer inte ses efter det här." Åtminstone inte inom den närmaste framtiden.

Jason svalde hårt och såg på henne en stund, han hade alltid varit svag för kyssar mot sin hals. Han skakade på huvudet och tog ett steg från henne.
"Jag tänker inte vara otrogen. Jag har gjort för mycket för att vara värdig Leahs kärlek och jag kan inte förstöra det nu." sade han allvarligt. "Du har Leah att tacka över att du fortfarande är vid liv."

"Jag tänker inte tala om det för henne." Valerie lät sin hand glida in under hans tröja för att stryka fingrarna över hans hårda magmuskler. "Det är hon som ska vara glad över att ha dig." Hon fick för ett ögonblick något sorgset i ögonen, undrade hur hennes liv skulle se ut om det aldrig tagit slut mellan dem. Hon ställde sig på tå igen för att åter kyssa honom vid halsen.

Jason slöt ögonen och bet sig hårt på läppen. Han avskydde att han kände något när hon rörde honom. Han tog hennes händer och höll hårt i dem.
"Snälla, Val, gör inte såhär." bad han och kysste mjukt hennes knogar.

Hon höll tillbaka ett leende då det verkade som om han inre stretade emot lika mycket längre. Det var redan ett stort framsteg. Hon fortsatte med sina kyssar vid hans hals en stund till innan hon såg upp på honom.
”Jag vet att du vill det här lika mycket som jag,” viskade hon, försökte dra sina händer åt sig igen, ville fortsätta röra vid honom.