PRS(Dragon Fantasy)

Ina bet ihop för att inte springa efter Stefan utan tog hand om Selina istället.
"Kom här." sa Ina bara och försökte hålla sig lugn. Hon tog Selina i sin famn för hon verkade inte orka att gå och bär in henne i hennes rum där hon börjar att rengöra såren.

Vakterna hade nu kommit in och stod i en hotfull ring om Ian som hade vaknat av att de hade kastat kallvatten på honom. De skulle nu straffa honom det visste han.

Stefan skyndade sig med allt han kunde och kom precis då vakterna tänkt börja. Alla stannade upp i sina rörelser då den unga herren kom. "Släpp honom!" morrade Stefan och alla backade undan. Han kom fram och drog varsamt upp Ian på fötter. "Om ni skadar denna man någon mer gång så är jag inte nådig, ni vet vad jag är kapabel till". Han drog varsamt med sig Ian uppför trapporna.

Selina snyftade nu okontrollerat och lät Ina föra iväg henne. "Ian...." sa hon med jämna mellanrum då hon ville till honom, få vakterna att släppa honom.

Ina mumlade lugnande ord till Selina även om hon kände samma sak. Det var hennes bror, hennes halva jag och han kunde råka illa ut.
"Han kommer klara sig." sa Ina och hoppades att det var sant.

Ian lutar sig tungt mot Stefan, halvt avsvimmad var han och kunde knappt hålla ögonen öppna.
"Ina?" frågar han Stefan.

Stefan skakade på huvudet. "Hon mår bra tror jag....Ina är med Selina". Han fick upp honom helt och började ta dem mot rummet.
Tillslut öppnade han dörren och satte varsamt ner Ian i en fåtölj.

Selina hörde knappt och bara fortsatte, hon lugnade sig inte utan blev snarare mer och mer förvirrad, tills hon hörde dörren öppnas. "Ian!".

Ina släpper allt hon har för händer då de kommer in.
"Ian." skriker hon till och gör sedan något som Ina sällan nästan aldrig brukar göra hon brister i gråt av all spänning.

"Jag är här och jag lever." log Ian halvt åt de båda kvinnornas reaktioner.

Stefan visste inte vem han skulle trösta först och tog tillslut upp Ian igen och la honom försiktigt vid Selina istället och gick fram till Ina. "Såja" mumlade han och kramade om henne.

Selina började gråta hon med och kramade om Ian då han kom till henne med hjälp av Stefan.

Ina gör allt för att kväva gråten och borrar in ansiktet i Stefans bröstkorg. Hon är dock glad att allt slutade så lyckligt, det kunde varit värre.

Ian ler halvt men skevt då hans ansikte är slaget.
"Såja, jag lever, du lever." sa Ian lugnande och höll om henne.

Stefan hyschade lågt och kysste hennes hjärta. "Hör du, Ian lever" mumlade han och la armarna om henne.

Selina borrade in ansiktet mot hans axel och försökte lugna sig. "Vakterna tog dig..." snyftade hon.

Ina nickade, drog ett djupt andetag och vände sig om mot Ian och Selina med Stefans armar om sig. Hon var rödgråten men hade skärpt sig.

"Än sen då, jag kunde inte låta det ske. Jag ville rädda dig." sa han ömt till henne.

Stefan såg mot dem med och suckade. "Selina...Har far slagit dig mycket?".

Selina såg med än våta ögon på Stefan och nickade sakta. "Han...slog mig när du inte såg...Sen vi var små...".