Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

Dörren öppnades och där stod han med ljuset bakom sig. Hon log svagt och vände bort huvudet.
"Kom in och stäng dörren. Det är lite för ljust antar jag. Den här elden." Hon gjorde en rörelse mot eldstaden.
"Är perfekt just nu." Hon svepte med handen över täcket och fick av sig det.
Hennes hår låg över hennes axlar och hon tog sig upp på svaga ben. Hon vinglade till och satte sig genast ner.
Log mjukt mot sin man.
"Vill du hålla om mig?"

Nicolai log, han klev in i rummet och stängde dörren bakom sig.
"Självklart..." sade han mjukt och vandrade fram till Scarlett där hon satt på sängkanten. Han tog plats bredvid henne och omslöt henne med starka armar. Han kunde känna att det nu hade samma temperatur, hennes hud var inte längre skållande varm och hans hud för henne måste varit mer behaglig än det isande som hon tidigare måste känt då hon kramade honm. Han smekte toppen utav hennes huvud och kysste hennes panna.
"Hur mår du nu?"

Scarlett såg på honom och log mjukt. Sedan lutade hon huvudet mot hans axeln och suckade trött.
"Jag känner mig utmattad, hungrig som aldrig förr och." Hon kliade sig på hakan.
"Nyfiken." Hennes ögon tindrade och hon vred huvudet mot honom.

Nicolai skrockade.
"Vi måste vänja dig lite vid din nya syn, hörsel och din styrka innan vi kan mätta din hunger min kära." sade han och log mot sin fru.
"Vad säger du om att börja med att ta oss härifrån ned till entrén? Till att börja med?" Han ställde sig upp och räckte henne sin hand.

"Okej." Hon tog hans hand och reste sig upp och hon drog med den andra handen genom håret.
"Har jag sovit hela dagen?"

Nicolai skrattade lite lätt när han kände kraften i Scarletts hand.
"Ja, det har du, det är helt normalt. Man omvandlas alltid första gången solen går ner, jag valde medvetet att du skulle börja din omvandling vid soluppgång så att du kunde sova genom de värsta fysiska förändringarna..." Han log och kysste hennes panna utan att vara försiktig för första gången. Det var en lättnad att kunna hantera henne utan att konstant behöva tänka på att vara försiktig.

"Kan vi gå försiktigt? Jag vet inte om jag orkar gå riktigt än." Hon såg på honom och höll handen för sitt ena öra.
"Och kan du stoppa din klocka?" Hon släppte örat och pekade mot hans bröstkorg.
"Känns som någon hamrar i mitt öra." Hon släppte hans hand.
"Nej jag tror jag kan gå själv förresten."

Nicolai nickade på henne och tog fram klockan från sin bröstficka, han klickade på en knapp och tickandet stoppades.
"Ja, försök själv, det kommer vara ovant..." Sade han samtidigt. Han pekade mot dörren med öppen hand och väntade på att Scarlett skulle försöka öppna den.

"Tack" Hon log mjukt och såg sedan på dörren och rynkade ett ögonbryn.
"Kan jag öppna dörren med tanken?" Frågade hon och hon skakade på huvudet.
"Tror du det är en sådan bra ide? Jag är 'nyfödd' trots allt min käraste."

Nicolai skrattade hjärtligt,
"Kära du, för att lära dig sådana saker skulle du behöva hundratals år att utveckla dina krafter. Nej, jag vill att du ska försöka öppna dörren utan att göra sönder den." Sade han med ett leende.
"Du är starkare och har snabbare rörelser än tidigare och det kommer vara svårt att göra vanliga saker tills du lärt känna ditt nya jag."