Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

"Mona?" hostade Niel mot den ljuddämpande skjortan. Han ändrade riktning, gick mot Monas röst.

Mona suckade lättat ut, men sekunder därpå hostade hon igen. "Niel!". Hon lyckades ta sig fram och snart så såg hon honom framför sig.

Niel skakade av ursinne och tog Mona hårt i sin famn. Han drog henne bokstavligt talat ut. "Vad tänkte du på?!?!" hostade han ilsket när de kom ut.

Mona hostade kvävt mot hans skjorta. Och hon hostade en lång stund då de var ute. Hon såg upp på honom, och blev själv ilsken. "Vad jag tänkte på?! Vad tänkte du på?! Du kunde ha blivit fångad inne i elden!". Hon blev bara arg för att hon varit orolig, för att hon älskade honom.

Niels ögon sköt blixtar. "Tror du inte på mig? För jag vet att jag klarat av detta utan att du var dum nog att springa in!!"

Mona drog sig ifrån hans famn och såg inte på honom. Fattade han inte hur orolig hon varit? "Jag tror på dig" sa hon med en röst som var grumlig. "Men ingenting är någonsin säkert".

Niel suckade frustrerat. Han ruskade argt på sig och gick mot Milena som såg på honom med förbryllad min.

Mona såg efter honom då han gick. Han var arg på henne...Och det gjorde att allt kändes värre. Han förstod inte verkligen att man bara var orolig ibland...Med tysta steg gick hon tillslut efter.

Milena himlade med ögonen. "Ni två är så dramatiska!"

Mona suckade lätt och en aning ironiskt. Som om Milena inte var det då? Hon gick vidare. Vad skulle de göra nu?