PRS(Dragon Fantasy)

Nalel såg ner på Ian igen. Kunde hon verkligen ta med sin son ifall det skulle bli attacker mot Gondor? "Okej...Ian du får följa med". Pojken skrattade förtjust och kramade om henne. Nåja hon kunde i alla fall ha koll på honom då.
"Vi får göra oss i ordning direkt". Hon lyfte upp Ian och gick iväg.

Meira nickade, enklare att skydda dem båda. De tog sig till Nalels hus och började packa och Meira sadlade sin häst.

Nalel klädde sig själv i varma och ordentliga kläder och hjälpte Ian att klä på sig. Sedan packade hon en ryggsäck med Ians häst, sin medaljong och lite mat för resan, efter det skyndade de sig ut till Meira.

Meira såg på dem båda, "Bra." sa hon bara och lyfte upp båda upp på hästen innan hon satte upp. Snabbt styrde hon iväg från byn. "Vi måste ta oss dit så snabbt som möjligt." sa hon, varken hon eller Nalel var på topp och Meiras magi var svag.

Nalel höll om Ian som satt längst fram. "Ja, när kan vi vara där?". Hon hade inte varit i Gondor på många år...Det var mycket minnen där, hemska.

"Till natten, om vi bara rider och inte vilar." sa Meira, eller vila mycket kort för hästens skull. är de kom fram kunde de vila, i slottet.

Nalel nickade. "Ian" mumlade hon mot pojkens öra. "Om du blir trött kan du bara sova mot mig". Hon skulle inte tvinga pojken att vara vaken. Hon blundade själv och lutade huvudet mot hans huuvd.

"Och du kan luta dig mot mig." sa Meira leende, "Jag tar hand om er båda, det är bara att rida." sa Meira och såg bara rakt fram, de red i sporrsträck över släkten.

Nalel log. "Tack Meira". Hon kramade om Ian och suckade lätt. De red i timmar, tillslut blev både Ian och Nalel så trötta att de snart båda sov, Ian mot Nalel och Nalel mot Meira. Men Nalel sov inte lugnt, hon drömde igen, hon var återigen en orch.

Meira bara nickade, hon var van vid hårda ritter och rida fast hon var trött. Hon höll sig vaken fast det kostade på. Snart såg hon Gondor och sa till dem då de var nära dess murar.