De utvalda

Ethan log mjukt och tog Elethas hand. "Jag här här" mumlade han och la hennes huvud i sitt knä. "Jag hämtade bara frukost". Han tänkte ta hand om henne riktigt mycket den här dagen. Se till att hon åt ordentligt och bara visa att han älskade henne.
"Vakna älskling" mumlade han och smekte henne över håret.

Eletha vaknade med ett ryck men la sig åter ner i hans knä då hon såg att det var han, "Lämna mig inte." mumlade hon bara, fortfarande kvar i drömmens efterverkningar, sedan log hon mot honom, "God morgon" sa hon.

"Jag lovar, jag lämnar dig inte, jag hämtade bara frukost" sa Ethan allvarligt och sprack sedan upp i ett leende. "God morgon på dig med, nu ska vi få lite mat i dig" log han och tog henne i sin famn och fick henne varsamt upp. Han tog en brödbit. "Vill du ha?".

Hon såg misstänksamt på honom, vad var detta för glad Ethan? Helt olik från förr. Men hon skakade på huvudet, mataptiten hade hon förlorat i sin kamp att få honom att överleva. "Ät du först." sa hon bara men log lite, hon ville först se honom äta innan hon ville äta själv, han var viktigare än henne.

Ethan suckade lätt men visste att han inte kunde få henne att äta fören han gjort det. Han åt upp hälften utav brödet rätt så snabbt och sedan några skedar gröt. Och så tog han resten utav brödet och höll det prövande framför Elethas mun. "Hungrig nu då?" frågade han leende och kramade lätt om henne.

Eletha såg nästan äcklat på brödet, men han hade ätit och hon borde göra det. Hon tog brödet i sina händer och började prövande gnaga på det, hon försökte i alla fall äta, men hon kände ingen större lust eller hunger.

Ethan suckade. Han såg hur svårt hon verkade ha att äta. "Snälla ät" bad han. Hon var så mager...visserligen var han det själv också, men han åt ju..."Du får inte tyna bort...". Många hade långsamt tynat bort i hans hemby...men det var för att de inte haft mat.

"Jag försöker, men det får mig bara att må illa." mumladehon och lutade sig mot honom. Hon tog kaffet istället, det var enklare att få ner, men det var ju bara att dricka och inte var det någon näring i det heller. Soppan igår hade hon ätit med aptit men då var hon utsvulten, hon borde äta nu med men det tog emot. Men hon fortsatte och efter ett tag tog brödet lut.

"Finns det något jag kan göra för att det ska gå bättre?" frågade Ethan och lät faktiskt lite orolig. Han ville att hon skulle äta och må bra. "Något som gör att du får mer aptit?". Han drog undan lite hår från hennes ansikte och kysste hennes kind.

"Var bara nära mig och börja lev som förr, prata med mig istället för att hålla allt inne." sa hon och log då han kysste henne. Hon la armarna om honom, mat spelade ingen roll hon ville ha honom, hon ville att han skulle må bra.