Power (Ett rollspel för alla)

"Okej, så... Vad ser du i mig?" frågar Will lite obekvämt. Han gillade inte riktigt att någon kunde se rakt igenom honom.

Annabeth tittade ner på sin bok.
"Ja, myten om Herakles är bra. Jag gillar den... jag gillar den för att han hade sådan otur. Det bevisar att även de bästa hjältar kan ha ett hemskt liv." Hon skrattade bittert. "Och Grekland... Jag har alltid velat åka dit. Min pappa hade aldrig pengar..."

Ariana håller med, hundra procent, hon har iallafall sett till att bevisa den tesen. Då hennes bror trots allt är hjälten.
"Jasså? Jag har en vän som bor där." Säger Ariana nonchalant, men hon menade inte att säga det egentligen.

Lelia kände sig lite obekväm. "Först och främst så kände jag av dig när du var ett träd" började hon. Sedan konsentrerade hon sig på Will. "Även om det inte märks så är du väldigt smart" fortsätter hon. Det här kändes riktigt konstigt. "Du bråkar ibland med dina föräldrar, men du har din lillasyster. Hon värkar göra dig lycklig. Och just nu känner du dig obekväm" Hon tittar på Will. Hon ville inte fortsätta eftersom att Will inte värkade tycka om det. Och att hon värkligen inte ville hamna i nån riktig pinsam situation. Desutom var hon påväg någonstans, fast hon kunde ju inte bara sticka.

Zeya tog ett djupt lugnande andetag.
"Ja, men jag antar att Ariana struntar helt i lagen. Ibland skulle man det, vela veta vad andra tänker på. Men jag antar, det skulle nog bli jobbigt i längden", sa hon lugnare.

Jackson lutar huvudet i handen och suckar.
"Önskar hon gjorde det." Konstaterar han bara. "Det har du nog rätt i, det måste vara förfärligt att ha röster i huvudet hela tiden." Fortsätter han och inser att det lät en aning skämtsamt.

Zeya ler lite.
"Som om man var galen", sa hon och flinade. "Men det skulle nog också kännas lite... uttråkat att redan veta allt om alla. Inget... mysterium kvar."

"Det förstås." Säger Jackson och begrundar det uttalandet. Mysterium? "Jag har alltid tyckt om mysterier. Det får mig alltid att vilja ta reda på saker jag borde strunta i." Säger han nonchalant.

"Precis", sa Zeya "Utan musterium så skulle allt bli lixom... dött"
_________________
Känner att jag skriver lite kort .__.

((Det är nästan mitt i natten, det får vara kort. xD Ska nog sova nu också. >_> ))

"Ja, synd att vissa väljer att låta allt vara dött iallafall." Säger Jackson till svar. Som hans bror, som just nu ruttnar iväg i fängelset som alltid.