Life - Lupple & Medi PRS

"Det tog en timme." Hon såg på honom och åt upp det sista och drack av chokladen.
"Jag ska bara duscha sen kan vi gå till byn." Hon log mot honom.
"Det är er dag."

Gabriel log mot henne och nickade. " Duscha du." Log han och nickade. "Barnen kommer älska det. "Log han.

Hon kysste honom och lyffte sitt hår.
"Vill du ha den äran att hålla den medan jag är i väg?" Viskade hon och satte sig i hans knä.

Gabriel la armarna omkring henne och pussade hennes nacke lätt innan han varsamt letade fram den lilla flätan, lösgjorde pärlan och sedan flätade han upp flätan och log. "Du är redo." Log han och visade henne pärlan i sin hand.

Hon smet i väg och efter en kvart kom hon ut med håret i en turban och en handuk om sin kropp.
"Så jag ska bara torka ordentligt. Men jag undrar en sak."

Han såg uppskattande på henne, hon var väldigt välformad så mycket kunde han se. "Torka du. " Viskade han för att sedan flina. "Undra på." Log han nyfiket.

"Hur kunde ingen hitta min pärla på dig. Liksom satte du på alla själv? Det var över hundra och du måste berätta om dina som inte är för flocken."

Gabriel flinade till och såg på henne. "Pärlorna. " Skrattade han och nickade. "Jag har otroligt många. "Mumlade han och pussade hennes kind. "Den pärlan, din pärla har jag alltid satt på själv, resten satte jag på själv tills det blev för många. Då hjälper byn mig. " Förklarade han och suckade. " De som inte är för flocken. " Andades han och ryckte på axlarna. "Jag har tjugo för de år jag levt. " Sa han och log svagt. "Jag har några för alla jag skadat, en från den gången du fick ditt ärr- men den är en annan färg, annat mönster eftersom jag skakade en människa. Några påpekar min härkomst, andra bedrifter. "Försökte han förklara.

Hon smekte hans kind.
"Har du en pärla som minne från den natten?" Hon såg sårad ut. Kysste hans kind.
"Jag visste inte det." Hon lade armarna om honom och handduken ramlade av henne.
"Är jag elak som frågar om jag får se den? jag såg den men det var så många."

Gabriel nickade. "Självklart, en påminnelse om att jag gjorde fel. Att jag förlorade kontrollen. "Viskade han. "Också för andra, för att förstå att jag inte är perfekt. "Viskade han och smekte hennes kind. Såg sedan handduken ramla av och smekte henne över magen och studerade henne. Hon var väldigt vacker. Försiktigt tog han upp handduken för att kunna skyla henne. " Absolut, du får se den. Men då måste jag ha alla pärlor här. "Sa han med ett snett leende.