Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon såg på John nickade.
"Jag ska bara lägga Sammi. Han är lite väl grinig nu." Hon lo och kramade om sin pappa och kände något klänga sig fast.
"Sammi släpp morfar okej?"

Ethan försvann därifrån för att hämta Roy. Han kände ett iver att få komma därifrån, ut på vattnet igen. Det krävdes inte så lång tid på land innan de längtade tillbaka ut på vattnet.
John var påväg för att göra att ge order till de andra, men så fort han vred på sig kände han hur något greppade tag i hans krage. "Sammi..!", sa John och skrattade när han såg Sammi hänga kvar efter Kiliahs omfamning. "Seså, Sammi, följ med din mor, du kan hjälpa mig sedan.", sa John vänligt och lirkade lös Sammis grepp från sin skjorta innan han ropade åt de andra att göra i ordning skeppet för avfärd. När de kommit ut på vattnet igen så skulle han berätta planen.

Kiliah gick ner och kom upp efter tio minuter och log utmattad.
"Han sover. Han var trött och han behöver sova en stund." Hon log och såg sig om.
"Vart ska vi?" Frågade hon.

Ethan kom tillbaka med Roy i släptåg. De båda kom ombord skeppet och John lyste upp. "Seså, mannar! Gör henne redo för avfärd!", ropade John och klappade händerna så att de skulle uppmärksamma hans ord.
Det blev genast fart på däck. Inte så att piraterna rusade, men de skyndade sig och lätta ankar och sätta segel.
John såg på när de andra arbetade och gick närmare Kiliah. "Det är en skatt. Jag hörde talas om en skatt, som jag så länge trott varit en saga eller fantasi, men nu..! Nu vet jag att den finns och vi ska hämta den. Vi kommer att bli stormrika..!". Han log brett och skrattade för att sedan knuffa Kiliah lite i sidan, som för att kittla henne. "Äntligen..", mumlade han och gick fram till kanten av skeppet för att se ut över vattnet samtidigt som de styrde skeppet från land.

Hon såg på John med ett leende men hjälpte till de andra och snart var de ute på havet och hon såg sig om.
"Så vart ska vi? Hur många dagar kommer vi att vara borta?" Frågade hon medan hon tog sig upp till John.

"Vi ska bara en bit härifrån."
Han såg på Kiliah med en blick av extas och flinade brett. Han gick fram till henne och satte vardera hand om hennes armar och såg djupt in i hennes ögon. "Vi kommer att bli stormrika.", sa han i ett andetag och fnissade innan han kramade om henne.
"Seså, Kiliah. Vi blir borta bara några dagar. Trivdes du på land? Hade du hellre velat stanna?"

Hon såg på honom med ett stort leende på läpparna.
"Jag trodde vi redan var stormrika pappa." Hon pekade neråt.
"Antinge skulle han stanna och skrika efter mig eller skrika efter dig om vi stannade på land." Hon såg sedan ut över vattnet.

"Men Kiliah, jag gör det inte för skatten. Inte bara. Mest för äventyret! Att känna sig levande!"
Han skrattade och viftade med armarna när han talade.
Han andades ut och såg mot henne. Han log glatt.
"När du talar om Sammi så lyser du upp som en sol, Kiliah.". Han rörde vid hennes ansikte.
Sedan gick han över däck för att ropa på de andra att sätta kurs för skeppet.

Hon kunde inte låta bli att le och såg på honom.
"Han är våran största skatt. Inget kan slå honom glöm inte det." Hon gick efter och såg på honom.
"Så får jag lära mig att styra jag med eller är det bara Sammi?"

John parkerade sig vid rodret och greppade tag om det för att styra skeppet. "Vill du lära dig?", John skrattade. "Det är ganska tungt. Men javisst..!". Han backade undan och visade med armen att hon kunde ta över rodret. "Små, långsamma rörelser, Kiliah."