PRS Lupple & Medi

"Åh lugna ner dig." Hon drack och log mot Tristan och smet ur Dorians grepp och gav Tristan en lätt kyss på kinden innan hon ställde sig vid Dorians sida igen. Såg på mannen och lade handen mot hjärtat.
"Jag vet inte." Hon såg ner och svalde hårt. Hade hjärtat börja spöka till igen?
"Dorian.." Hon greppade tag om hans arm.

"Du har rätt i det sir förlåt mig." Han log när Willow kysste henne och såg oroat på henne.
"Jag hämtar ALexander."

" Det är ju sant." Sa Dorian och fortsatte dricka blodet och såg henne kyssa Tristan och han log lätt men slutade sedan le när han hörde hennes hjärta slå mer ansträngt.
Dorian la armarna om Willow och gav henne stöd.
" Andas djupa och lugna andetag." Viskade han mot henne och nickade sedan mot Tristan när han sa att han skulle hämta Alexander.
Dorian gav snabbt glaset han höll i till mannen innan han tvingade Willow bort därifrån och satte ned henne på närmaste stol och satte sig bredvid.

Alexander var snart framme hos dem, han sjönk ned på knä framför Willow.
"Berätta hur du mår." Sa han tyst och lyssnade på hennes hjärta och såg in i hennes ögon.

Hon släppte glaset och såg in i Dorians ögon när hon sjönk ner. Drog djupa andetag och såg på Alexander komma fram och log svagt.
"Hjärtat busar bara. Jag tror det blev för många vampyrer." Hon såg på Dorian.
"Nej vi ska inte gå. jag gjorde mig iordning för länge för den här kvällen."
Hon log mjukt.
"Kan jag få något lugnande så blir det säkert bra." Hjärtat slog hårt och hon såg allas blickar.

Alexander såg på henne och suckade.
"Kära du. Vi är inte ansvariga för vad ditt hjärta gör. Detta är något annat." Sa han och studerade hennes ögon och hennes puls.
"Allt annat är i ordning. Förutom ditt hjärta." Sa han och fortsatte lyssna.
"Jag kan inte ge dig mer med gott samvete. Efter ceremonin kommer du behöva det och vi kan inte överskrida doserna." Sa han och suckade.
"Kraften i ditt blod byggs upp så fort." Sa han lågt och Dorian slöt ögonen. Märkte av allas blickar men ingen närmade sig vilket var tur.

Hon såg på honom och såg på honom med en allvarlig blick.
"Då gör vi det ända vi kan göra. Dorian vill du bära in mig för en stund? Alexander måste ta blod från mig." Hon såg på Alexander och såg sedan ner av utmattning.

"Jag tror hon behöver något mer..." En man i 25 års åldern steg fram till dem och log. Det axellånga håret var uppsatt i en liten toffs och hans mörka ögon studerade henne. Hans olivfärgade hy gjorde honom exotisk men han var mer än så. Hans kostym var skräddarsydd och han log.
"Alexander mitt barn var så snäll att akta dig." Lusifer såg på Willow.

Dorian nickade sakta och gjorde sig redo för att bära henne när han kände Lucifers lukt och närvaro. Han blottade tänderna och började morra. Han vände sig sakta om och ställde sig framför Willow.
" Lucifer." Morrade han.

Alexander såg förvånat upp på Lucifer och sedan på Willow.
" Vi ska inte ställa till med en scen." Sa han allvarligt och reste sig upp och la en hand på Willows axel. Lathan var snabbt framme hos dem och log.
"Lucifer, vilken ära. " Sa han och gav Dorian en allvarlig blick.
" Vad behöver hon enligt dig?" Fortsatte Lathan i samma lugna ton.

"Trevligt att se dig med Dorian." Han log charmigt och såg på Willow som hade börjat andas kraftigt och gick sakta fram.
"Hon behöver vård. Jag ska inte göra henne illa jag lovar." Han såg på Dorian och morrade.
"Du försöker inget." Han lyfte upp henne och började i lugn takt gå med henne mot huset.
"Alexander!" sa han barskt.

"Vad det där Lucifer." Tristan såg på Willow och bet sig i läppen.
"Varför?"

Dorian såg på honom med iskalla ögon.
"Ditt ord är inte starkt Lucifer." Väste han men samtidigt så visste han att Lucifer sällan bröt sitt ord. Han såg honom ta Willow och det kändes som någon körde en kniv genom hans hjärta. Han greps av ofattbar rädsla men också ilska.
Han ryckte upp en stol och bröt av ena benet på det, redo att springa fram och köra det igenom Lucifers hjärta men Lathan greppade tag om honom.
"Dorian. Han är gammal. Han är respekterad. Du kan inte skämma ut mig genom att försöka döda honom. Min skapare. "Viskade han i hans öra och tog benet ifrån honom och lät det falla i bitar ur hans hand.

Alexander hörde honom ropa och sprang genast ikapp honom.
"Låt mig bära henne Lucifer. " Sa Alexander allvarligt och gick vid hans sida.
Lathan följde snart efter och Dorian såg på Tristan.
" Det där är Lucifer. Och försök inte förstå hans avsikter. " Röt Tristan argt innan han också sprang efter och ställde sig framför Lucifer.
" Låt mig bära henne Lucifer eller så svär jag. "Väste han och höll fram sina armar.

"Oj vad ni var jobbiga." Han placerade henne i Alexanders famn och log svagt mot henne. Smekte henne över kinden och lade händerna bakom sin rygg och såg på Tristan.
"Min pojk sluta skämma ut er. Flickan behöver vård." Han satte fingret mot läpparna och tog Tristan och började föra bort honom.
"Hon blir inte bättre av många vampyrer häller."
Tristan såg på honom och sänkte sin gard och suckade.
"Gör inget som skadar henne."

Willow hade slumrat till och vaknade nu och såg upp i Alexanders ansikte.
"Åh herregud Alexander." Hon blev rosenröd och satte händerna för ansiktet.

Alexander tog tacksamt emot henne och förde henne närmare kroppen som för att skydda henne medan han med snabbare steg gick mot huset.
"Håll ut kära du." Viskade han mot henne och var snart inne i huset och i rummet som var iordningställt och la försiktigt ned henne i sängen.
Såg henne vakna och log mjukt mot henne.
"Åh du slumrade bara till , ingen fara." Sa han medan han tog temperaturen på henne och lyssnade på hennes hjärta. Han förstod inte.

Dorian stod som fastfrusen på platsen och såg efter dem. När han såg att Alexander höll i henne så lugnande han sig lite och kunde slappna av i alla fall en liten liten del.
Han såg Lucifer greppa tag om Tristan och var snart framme och lossade på Lucifers grepp.
"Tristan, underhåll gästerna." Sa han allvarligt och stirrade kallt på Lucifer.
" Vad gör du här?" Väste han irriterat och tröttsamt.