prs yehet & kkaebsong

Joshua ser tyst på den äldre eleven innan han fortsätter att röra på benen upp in i slottet.
"Jo, det går." muttrar sextonåringen medan Zihao knuffar honom framåt. "Gå upp till sovsalen så länge du. Jag kan gå till köket själv." jo, gryffindoreleven tror sällan att den andre vill följa med. Han ser ut som en trött, blöt hundvalp.

Skulle han, Zihao den mest socialt inkapabla personen på hela jorden, gå upp till sovsalen alldeles själv? Hade Joshua tappat förståndet?
”Jag vågar inte”, erkände sjuttonåringen och hårdnade greppet som han hade om den andre. ”Tänk om de slänger ut mig, eller något liknande”, förklarade han sedan med stora ögon. Han hade gått själv till sextonåringens sovsal en gång innan och det hade varit, minst sagt, en clown fiesta.

Med en liten suck nickar sextonåringen, då får de gå båda två helt enkelt.
"Okejdå." svarar Joshua lätt och tar tag i den äldres handled för att börja dra med honom till köket. "De skulle inte slänga ut dig." försäkrar han kluvet, och kommer tillslut in i köket. Eftersom att kvällmåltiden är över verkar det inte vara många husalfer som arbetar, och Joshua finner sig själv hoppas att de får vila. När det är nästintill dubbelt så många elever på skolan, med de två andra skolornas elever, blir maten ännu tyngre. "Jag har aldrig varit när när det är så tomt.."

”Inte jag heller faktiskt, undrar vad de håller på med”, sade Zihao fundersamt och sjönk ner på en skranglig stol intill väggen. ”Slår vad om att de visst skulle slänga ut mig, de hatar mig”, fortsatte han och började reda ut det trassliga, svarta håret som tovat ihop sig. När han åtminstone rett ut det så gott som det gick, lutade han sig bakåt mot stolsryggen med en lätt suck. Han var trött, blöt och sugen på varmchoklad. ”Jag får typ ångest över att vi måste gå upp för alla trappor sen, börjar faktiskt också önska att det fanns hissar..”

"Vilar, förhoppningsvis." påpekar Joshua och börjar rota efter en kastrull. Det är en aningen konstigt, hur Dumbledore låter sina elever komma och gå i köket. Men just nu uppskattar sextonåringen det något oerhört. För varmchoklad behöver han verkligen. "Som jag berättat innan, Julian hatar dig inte." gryffindoreleven börjar hälla i mjölk, socker och kakao. "Usch, ja hiss skulle sitta fint." läpparna spricker upp i ett leende när han hittar två koppar och ställer ner dem på bordet. "Jag älskar hur professor Dumbledore har massa olika muggar. Han är lite av en samlare."

Husalfer och vila? Det var två ord som inte riktigt gick ihop för Zihao, men han bestämde sig för att inte påpeka det. Ögonen fäste sig på de två kopparna Joshua ställt fram.
”Han gillar väl att gå på loppmarknad. Min mamma är helt galen i allting som är begagnat, vilket är konstigt eftersom hon hatar allting som inte är sprillans nytt i vanliga fall...” sade han och rynkade lite på pannan. Modern var verkligen en underlig filur, troligen en av anledningarna till att sjuttonåringen själv blivit lite knasig i skallen. ”Julian hatar mig visst, kanske inte lika mycket som innan dock.”

Jo, antagligen. Joshua själv har alltid varit förtjust i att samla på tekoppar, hur löjligt det än må låta. Och Dumbledores samling är minst sagt knasig.
"Jaså.." mumlar sextonåringen, som inte alls haft den bilden när det kommer till Zihaos mor. Joshua himlar med ögonen medan han diskar kastrullen och ställer tillbaka ingredienserna. Med en liten pust ger han slytherineleven den ena koppen. "Det går visst inte få dig att tro på mig. Han hatar dig inte, men om du är så bestämd i att han gör det så visst."

Tacksamt, tog Zihao emot den rykande varma koppen, lindade fingrarna runt den varma keramiken. Han hade defintivt bestämt sig för att sextonåringens vänner alltid skulle hata honom. Det var helt enkelt någonting han förtjänade, efter alla år av dåligt beteende och vidriga handlingar.
”Jag förtjänar det. Av någon anledning känns det lite bättre att veta att alla inte ändrat sin åsikt om mig, med tanke på hur otroligt krokad jag fortfarande är”, förklarade han och tog en liten klunk av den varma drycken, med ögonen fästa på Joshua.

Med ett svagt leende lutar Joshua sig mot väggen med den rykande koppen i sina kupade händer. Det är inte konstigt att ZIhao har den inställningen, sextonåringen själv kanske borde ha den.
"Om du vill kan jag försöka börja hata dig istället." skämtar gryffindoreleven, nej det skulle inte gå. Han är alldeles för patetiskt förälskad för det. "Kom, vi tar med kopparna upp."

”Egentligen så borde du göra det, men du kan inte eftersom du älskar mig alldeles för mycket”, påpekade Zihao med ett belåtet litet leende dansandes över läpparna. Han reste sig upp från stolen, fortfarande med händerna omkring den varma koppen. ”Okej, då är det bara att börja gå upp för alla trappor då.” Hans kropp var på tok för utmattad för att orka ta ett endaste steg, men samtidigt ville han verkligen kura ihop sig under Joshuas täcke och ha det bra. Tanken gjorde det i alla fall lite lättare att börja röra på benen.