PRS(Dragon Fantasy)

Ina skrattade lätt, "Är jag ett troll?" ler hon och sätter sig i hans knä så de kommer närmre.

Ian gick oroligt vid hennes sida som en vakande höna över sina kycklingar. Men han var orolig för henne, hon verkade så skör. Inte som Ina som han var uppväxt med, de hade haft slagsmål i sina dar, de var så olika.

Stefan nickade leende och tog tvålen. "Ja, lika söt som ett". Han började tvätta henne.

Selina kände Ians oro och kramade lätt till hans hand. "Du behöver inte vara orolig, ser du inte hur bra det går?" log hon mumlandes men leendet försvann då hon såg hennes far komma i korridoren. Han såg trött ut, och det luktade alkohol om honom. Han var nog bakfull...
"Varför gör du aldrig någon nytta! Nu har du legat och stört andra också i flera dagar! Det skulle vara bättre bara om han bara lyckats ta dig!" morrade han aggressivt och Selina tog med smärta emot hans ord. Till och med orden gjorde ondare än det slag han sedan gav henne. Det fick henne att fara ner på golvet och han fortsatte, nästan som han inte såg Ian.

Ina log och lät honom tvätta henne det fick henne mjuk och mottaglig vilket säkert var hans syfte med det hela.

Ian höll sig tillbaka men då han började slå Ina gick han till försvar och slog tillbaka. Ian var bra på slagsmål och var inte bakfull som fadern. Men han slog till en adelsman vilket inte var bra för hans skull men han skulle skydda sin älskade.

Stefan masserade mjukt in tvålen i hennes hår och fick bort alla spår utav stearinet. Efter att ha snabbt tvålat in sig själv så sköljde han av dem.

Selina kände tårarna bränna på kinderna och såg upp från marken. Det rann blod från hennes läpp och den började svullna igen. "Nej Ian! Det är inte värt det!" sa hon lite förtvivlat. Tänk om hennes far skulle ta tillbaka sitt godkännande?

Ina kände sig konstigt olustig hon visste inte vad det var. Som ilska och sen förtvivlan. Som....Ian, men han sov väl?

Ian hörde henne inte, inte försen hennes far tillkallade vakterna och de släpade undan honom. Då insåg Ians sitt misstag, då när de drog honom ner till fängelsehålorna.

Stefan såg på henne med ett litet leende. "Vad är det? Tänker du på något?". Han smekte hennes hår.

Selina såg förtvivlat efter honom. "Ian! Släpp honom!". Men vakterna lyssnade inte på henne även om några kollade lite medkännande på henne. Hennes far ryckte plötsligt upp henne i håret och nu när Ian inte var där så fortsatte han, slog henne och sa hemska saker.

"Det är Ian, Selina, vi måste ut. Stefan snälla, något jag vet inte." sa Ina förtvivlat och drog med honom trots att de var nakna men än var de i rummet men hon verkar förtvivlad.

Ian sparkar han vill komma och hjälpa Selina men till svar får han ett slag som får allt att svartna och han dras ner i fängelsehålorna.

Stefan tog det på allvar då hon nämnde Selina så bleknade han. Då de kom ut i rummet så stannade han. "Vi måste klä på oss Ina". Han torkade sig inte utan bara drog på sig skjortan och byxorna innan han rusade ut ur rummet. Efter några svängingar och hörn fick han syn på Selina och deras far. Han såg rött.
"Släpp henne!" morrade han som ett djur och med några steg var han framme och fick bort deras far från henne. Han tryckte fadern mot väggen och stirrade in i hans nu rädda ögon.

Selina sjönk ihop på golvet då det slutade och snyftade. Hennes läpp var sprucken, kinden svullen och röd och hon var allmänt tilltygad.

Ina klädde på sig och sprang på bara fötter efter Stefan.
"Selina." fick hon fram och föll på knä och såg sig om, var någonstans var Ian? En del av henne ville hjälpa Selina, en annan slå hennes far gul och blå och den största delen släppa allt och springa efter Ian.
"Kom här." sa hon och hjälpte Selina upp på fötter.

Ian var nu avsvimmad och slängd i en av fängelsehålorna. Han blödde lätt från tinningen där slaget fallit.

Selina snyftade häftigare och försökte få fram ord. "Ian...". Hon såg sig om, han var borta. "Ian..far fick vakterna att ta Ian ner...".

Stefan slog inte sin far, men han tryckte honom hårt mot väggen igen. "Du gör inte henne illa!" morrade han hotfullt. "Du ska inte göra någon illa!". Men han stannade alldeles upp då han hörde Selinas ord.
Han rusade ner mot fängelsehållorna där han förmodade att vakterna tagit honom.