Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

Scarletts ögon slöts och hon torkade bort tårarna en sista gång och hon drog in luft i lungorna.
"Jag kommer sakna solen så mycket." Viskade hon innan hon öppnade ögonen.
"Jag tror jag är redo nu." Hon släppte ner händerna som föll ner till sidorna och hon log mjukt.

Nicolai strök hennes kind,
"Jag vet älskade..." Han kysste hennes panna och öppnade dörrarna in till rummet som var förberett. Golvet var täckt utav svarta ljus i ett specifikt mönster. Överallt fanns rökelser och torkade växter hängde från taket. En äldre kvinna stod längst in i rummet. Omringad utav svarta ljus i formen av en cirkel. Nicolai såg ner på Scarlett. Lade sin hand på hennes axel och sade,
"Du måste vandra själv in till cirkeln. Jag kan inte följa med dig Scarlett..." Han kysste hennes panna.
"Du måste vara stark..." Nicolai såg in i hennes ögon, kysste hennes varma läppar och lämnade sedan rummet. Han stängde dörrarna och suckade djupt vid vetskapen om vilka smärtor Scarlett skulle behöva genomlida den närmsta halvtimmen innan hon skulle sjunka in i en medvetslöshet fylld utav mardrömmar, alla de värsta minnena från hennes mänskliga liv skulle uppenbara sig och Nicolai visste detta. Men han var en självisk man, han kunde inte varna henne för hemskheterna, han ville inte förlora henne, han ville inte att hon skulle ångra sig...

Ett svagt leende spred sig på hennes läppar och hon tog tag i hans hand och smekte den och lät hans kyla svalka henne. Men lugnet rusade i väg när han lämnade henne och hon vände sig om, tog ett djupt andetag och började sakta gå mot cirkeln. PÅ bara några månader hade hon blivit från en vilde till en fin dam.
Ett leende spred sig på hennes läppar och hon såg mot kvinnan.

Nicolai tog sin plats inne i sitt arbetsrum, has trogna tjänare vid sin sida. Men Nicolai kände ett starkt behov av att sysselsätta sig, hålla sig upptagen... Han öppnade det hemliga valvet och började söka bland kontrakten, kontrakt där haninte ännu åtagit sig den vinst elelr gåva han var lovad eftersom Scarlett tagit mycket av hans tid senaste månaderna. Det var dock inget han ångrade, men han hade fallit efter med sitt arbete och kände ett starkt behov av att ta tag i det, som ett sätt för att skingra tankarna från vad hans älskade fru skulle genomlida...

Scarlett stannade i cirkeln och hennes hjärta slog allt hårdare och snabbare och hon slöt ögonen. Benen kände sig svaga och ville vika sig under hennes vikt och hon svalde hårt.
Hon kunde höra hur kvinnan började prata på ett annat språk och kände en sval vind smeka hennes axlar. En smärta genomborrade henne och hon skrek ut smärtan medan kvinnan fortsatte att rabbla sin ramsa.
Hon kände värmen lämna henne och benen vek sig och Scarlett föll på knä. Hon var i så mycket smärta. Kände sig redo att lämna livet.
Sedan innan hon föll ner i medvetslösheten kände hon en bägare pressas mot läpparna och tippas framåt så vätskan skulle glida ner i hennes strupe. Blod, det var blod! Paniken spred sig för ett kort ögonblick innan hon kände av girigheten som blodet gav henne.
När blodet var slut så blev allt svart.

Nicolai fördrev den närmsta halvtimmen med att uppdatera kontrakt han utförde innan han mötte Scarlett. Då och då kunde han hör henne tonföra sin smärta men han visste att det fanns inget han kunde göra för henne...

När det blev tyst och stilla i slottet övergav han sitt arbetsrum och tog sig hastigt till rummet där han fann Scarlett medvetslös på golvet. Han gick fram till den gamla kvinnan.
"Nå?" den gamla kvinnan vände sig mot honom.
"När kvällen kommer slår hennes hjärta inte längre." Nicolai nickade, gick bort till Scarlett och lyfte upp henne i sin famn. Han bar henne upp till hennes sovrum där han placerade henne i sängen.
"Min vackra fru..." Mumlade han lågt och kysste hennes panna, den var kall. Hennes mänskliga värme hade redan lämnat henne, han kunde höra hennes hjärta slå, långsamt och med långa intervaller. Det hade börjat. Nu var det en väntans tid. Inte fören hennes hjärta slår sitt sista slag kommer hon att vakna upp. Nicolai visste detta. Han strök hennes hår försiktigt innan han lämnade rummet med Scarlett nedbäddad bland de tjocka täckena.

Han tog sig till sitt arbetsrum, slottet tycktes eka utav Scarletts långsamma hjärtslag och Nicolai fann att han lyssnade spänt även om det skulle dröja flera timmar innan hon skulle vakna och äntligen vara hans, för evigt.

Det hade börjat. Det kände hon redan. Hjärtat slog allt långsammare men Scarlett var inte rädd, hon var kall men frös inte. Hon kunde höra Nicolais röst långt borta men kunde inte vakna hur än hon ville. Hon hade blivit förflyttad och nu låg hon ensam i sängen och blev till en vampyr, precis som Nicolai var. Hennes gardiner var redan fördragna och bara en brasa lyste upp rummet som annars skulle vara lika svart som natten.

Nicolai väntade, vankade fram och tillbaka i sitt arbetsrum. Så fort någon förde minst ljud blev han rasande i sin ensamhet. Väntan höll på att ta kol på honom helt enkelt. Han vankade, lyssnade, vankade, lyssnade och vankade vidare... Timmarna passerade långsammare än han någonsin varit med om.

När solen hade gått ner och månen börjat sin färd över himmelen öppnade Scarlett sina ögon och hon satte sig upp. Gned sig i ansiktet och vred sig om och såg sig om. Hon kunde höra skrammlet från köket. Fotsteg under sig och hon kunde höra vindens ylande. Försiktigt placerade hon handen mot hennes bröstkorg, som hon misstänkte. Inget hjärtslag.
"Nicolai." Hennes stämma var svag och hon kände sig utsvulten.
"nicolai!" upprepade hon .

Nicolai ryckte upp sitt huvud sekunden som slottet blev tyst, så fort som hjärtslagen hade slutat höras och hans namn kallades ut i Scarletts ljuva stämma. Han släppte allt framför honom och på ett fåtal sekunder hade han tagit sig upp till rummet. Han stod utanför den stängda dörren, han var nervös för första gången på... Han kunde inte minnas hur länge... Han satte sin hand på dörrhandtaget och öppnade dörren.
"Scarlett?" viskade han ut så långt han bara kunde, han var medveten om att hennes öron skulle vara ovanligt känsliga precis so hans hade varit. Det hade varit ett helvete för honom att lära sig hantera den övernaturliga hörseln och farten, även styrkan han hade fått...

Han såg på hennes och väntade på hennes reaktion, hur hon kände, vad hon tänkte, vad hon ville att han skulle göra. Han visste inte om han borde krama henne eller bara stå stilla. Han ville ge Scarlett chansen att bestämma.