Power (Ett rollspel för alla)

((Oj oj. Då kanske Francesca inte borde komma och kasta sin taskiga attityd på henne.))

((Vem bryr sig? hahaha
Man måste ju leva med att livet är förjävligt ibland))

"Jo tack, det har jag redan räknat ut själv" sa Will bistert. "och jag antar att jag skiftar form när jag blir rädd. Tjohoo"
Han tog en lite paus. "Vad är din kraft föresten?"

"Okej..." Lelia tittar på honom.
"Hopp. Min gåva är hoppet. Jag kan se det vackra i alla och kan känna av någons känslor. Veta hur de mår och 'se in i dem'" säger hon neutralt.

((Gav upp på google när det strejkade. >.< ))

"Den verkar väldigt intressant, borde nog leta upp den och läsa den. Grekland har alltid fascinerat mig en aning." Säger Ariana med ett tunt leende som ändå är väldigt synligt då hennes läppar är vinröda idag. Precis som i hennes barndom då hon blivit kallad vampyr och allt möjligt. Men hon hade inte tagit vampyr som något negativt precis.

Jackson rycker på axlarna.
"Det är så det låter, dessutom har vi ju sett vad hon är kapabel att göra. Men jag trodde att det fanns någon... jag vet inte poliskår eller något sånt skit för det här också." Det märks i rösten att han inte tycker om poliser speciellt mycket.

((Okej, here comes some uppmuntring Francesca style.))
Francesca har beslutat sig för att hon behöver lite frisk luft, så hon går ut på skolgården.
Alla bänkar är upptagna av sådär tre, två personer. Hon börjar sakta gå längs den slingrande grusgången. På en bänk sitter två personer, en sovande och en som ser ut att vara på extremt dåligt humör. En av de Välsignade. Hon går fram till henne och ställer sig med händerna i sidorna.
"Varför denna muntra min?" säger hon med ett hånande tonfall.

((Måste sova. Godnatt!))

"Mm", sa Zeya och tittade ner i marken. "Varför vi och inte några andra, erfarna, som har jobbat på det i hela deras liv!? Jag menar vi, som bara är 16 år och har precis fått reda på skiten!"
Hon kom på att hon nästan skrek och tittade återligen ner i marken, rodnandes.

((Okai XD))

Annabeth hade för mycket dålig erfarenhet av personer som låtsats gilla henne och sedan mobbat henne, så hon rörde inte en min när Amanda nämnde hennes favoritland.
"Jag tycker verkligen deras mytologi är fascinerande. Arkitekturen också."
Hon betraktade Amanda med sina gråa, stormiga ögon. Varför kändes hon så bekant? Så skrämmande, men samtidigt värmande? En del av Annabeth ville springa därifrån. Den andra ville berätta allt personligt för Amanda och gråta på hennes axel.
Men hon höll ansiktet neutralt.
"Så... Vad tycker du om skolan? Är du ny?"

((Ska du gå och lägga dig? aw man
Aja, vi får ta resten imorgon xd))

Vem fan var det som just pratade med Liz?
Varför kallade personen henne munter?
Ska man vara munter när man just fått reda på att ens mamma försökte ta livet av sig samt inlagd på psyke efter att ha varit borta i några dagar? Right.
"Vem fan är du?" frågar Liz oartigt.

Jackson kan knappt låta bli att bli förvånad, men också att beundra, Zeyas 'plötsliga' argsinta sida.
"Håller med dig, helt och hållet. Dessutom det finns ju lagar för allt i den här världen, då borde det finnas lagar mot sådant här också. Ibland skulle jag vilja vara tankeläsare eller något, så jag vet vad folk tänker, om de har något att tänka med." Konstaterar han och suckar irriterat.

"Har alltid tyckt om Herakles, den myten verkar roande. Han hade ju en mänsklig tvilling också om jag inte blandar ihop alla myter nu." Säger Ariana som faktiskt tycker om den. Möjligtvis för att hon ser deras syskonrelation som kan bekantas med hennes och Dominus. "Arkitekturen har jag alltid velat se, men jag har aldrig haft någon tid över för att resa till Grekland." Ännu en sanning, hon har varit upptagen med att jaga sin bror
"Skolan är rätt bra, antar jag. Delar rum med en bimbo som tror att hon är någonting men annars är den bara som en vanlig skola. Ja, förutom delen att man inte kan ta sig härifrån när man har lust." Svarar hon på frågan med en ton som går från irriterad när hon talar om Rachel för att sedan mjukas upp till nästan vänlig.