Är det svårt att älska och bli älskad?

Ja, det är ju det! men inget vara förevigt, Matilda. That's it. Du har många nya projekt framför dig - och med din skrivförmåga så vet jag att du kan gå långt! ♥

tack gumman !♥

Bombarda, vsg! ♥ that's the truth, my dear. haha. Nej, nu ska jag inte gå mer off hät, xD.

Matilda, jag förstår hur det känns. Jag går snart igenom samma sak. Tre fyra kapitel kvar har jag också framför mig. Men då har man ju alla fina minnen, right? Sedan om du inte har gjort det kan du ju posta den på pottersajten/fanfiction.net och få nya kommentarer och på det sättet lever den vidare samtidigt som du utvecklas

tack så mycket båda två!♥
Blir superglad

Jätte bra tycker jag som vanligt!


Jag tycker att du ska av sluta denna ff och börja på en ny! Inte för att den här är dålig men jag tycker att om ett tag kanske det är sjukt tråkigt, vad vet jag! Bli inte ledsen eller så nu, jag menar inget illa! ♥

hahaha nejj jag känner samma vi får se om det blulir en ny direkt, kanske väntar ett tag tills jag kommit in i de andra

Jag gillar denna FF starkt... som jag säkert har sagt innan ;D

Detta blir troligtvis näst sista kapitlet ♥

Kapitel 61:

~ Connys perspektiv ~

Jag vek min ljusblåa blus prydligt och la sedan ner den i min alldeles för överfyllda koffert. Det kändes konstigt och sorgset att lämna Hogwarts över sommaren även om jag visste att om bara någon månad skulle jag vara tillbaka igen. Nytt år och nya äventyr.
- Olivia kan du hjälpa mig? Frågade jag och log.
- Javisst, med vad?
- Kan du sätta dig på min väska? Hon skrattade högt och satte sig på resväskan som sjönk ner en bit.
Jag stängde den med en viss svårighet, sen satte jag mig på den mjuka sängen och pustade ut.
Idag skulle jag hem till min pappa, min nya mamma, ett nytt hus och tre nya syskon. Jag var nervös, spänd och rädd över vad som skulle hända.
- Det kommer gå bra eller hur? Du vet med den nya familjen. Frågade jag och tittade in i hennes blågröna ögon.
- Conny allt kommer gå bra, det lovar jag dig.
Hon satte sig ner bredvid mig i sängen och la en tröstande arm om min midja. Det var skönt att ha henne här, en tjej man kunde lita på.
Solens starka strålar bländade mina ögon och jag var tvungen att kisa.
- Dessutom ska vi ju hem till Fred och George de sista två veckorna. Log hon, och vid de orden blev jag genast gladare.
- Ska vi gå ner till stora salen och äta frukost? Jag är utsvulten.
Jag nickade och vi gick ut ur sovsalen.

Stora salens tak var klarblått och en stor rund sol var placerad i mitten, rummet var fyllt av elever med breda leende på deras läppar. Alla var glada över att äntligen få sommarlov.
Jag slog mig ner vid Gryffindorbordet och slevade upp en stor skål med gröt. Jag tvingade i mig en massa mat även fast min mage var proppfull. Jag hade inga pengar kvar så jag kunde inte köpa något från godisvagnen på expressen, därför var det viktigt att jag inte blev så hungrig. Resan hem skulle bli lång.
- Är du färdig? Det är dags att gå till tåget nu. Undrade George.
Jag nickade och tog en sista klunk av mjölken som fuktade ner min torra mun, reste mig upp och gick ut hur salen.
Jag tog ett sista farväl till det stora hemtrevliga slottet innan jag gick iväg hand i hand tillsammans med min pojkvän.
Bakom oss blev nu skolan mindre och mindre, tillslut kunde man inte se den gråa byggnaden. Framför oss kunde man nu se perrongen gestalta sig bakom några höga gröna träd.
Där stod nu den röda Hogwartsexpressen och pös mörkgrå ånga ur skorstenen.
Vi letade upp en tom kupé som Jag, George, Fred och Olivia förhoppningsvis kunde ha för oss själva. Jag försökte lyfta upp min tunga koffert och lägga på hyllan ovanför fönstret men jag var för svag.
- Åh jag ska hjälpa dig älskling! George tog tag i min väska och lyfte upp den hur enkelt som helst.
Vi slog oss ner i sätena och min kille lutade sig bak för att försöka sova, men retig som jag var var jag tvungen att klämma på hans överarm för att känna hans muskler.
- Aj, vad fan gör du?! George hoppade till och spände hela sin kropp.
- Hahaha, du är rätt stark ändå. Skrattade jag fram.
Han kollade frågande på mig men log sedan nöjt innan han lutade sig tillbaka för att somna.

Tåget började nu sakta rulla in på perrong 9 ¾ och mitt hjärta började genast slå snabbare. Vi gick ut ur tåget och lite längre ner kunde man se Mr och Mrs Weasley stå och vinka för fullt. Vi skyndade oss dit och jag hälsade vänligt på dem.
Jag vände mig om till Fred och gav honom en stor kram och sa:
- Jag kommer sakna dig.
- Jag kommer sakna dig med syster.
Sedan vände jag mig om till George som stod ca en meter ifrån mig. Jag sprang in hans famn och han lyfte upp mig och kramade om mig.
- Conny jag älskar dig. Viskade han i mitt öra.
- Jag älskar dig mer George.
- Omöjligt.
- Snälla låt mig inte åka hem. Snyftade jag.
- Det kommer gå bra, är det något så bara uggla mig. Jag lovar att komma och hämta dig. Vid dem orden satte han ner mig på marken igen och kysste bort mina salta tårar.

På andra sidan tegelväggen stod nu en smal lång man, iklädd blåa jeans och en vit skjorta. En något kortare kvinna med en ljus blommigklänning och ett nyfött barn i sin famn.

Vad tyckte ni? ♥

Underbart, är det inte alltid det?
Måste du lägga ner den? *Gnälla som en liten unge* I sådana fall måste du lova att fortsätta skriva på andra ff´s, och helst inte bara 1D-ff´s (Hatar 1D mer än allt annat på jorden. Men deras låtar är rätt okej). Plz! (Egentligen är det onödigt att skriva snälla, för på något sätt kommer jag att få dig att göra det ändå)