Rollspelare & Wolfy prs

Han nickade lite och drog med tungan över sina tänder innan han gick mot dörren.
"Jag skickar hit Jessica." sade han och log svagt mot Leah.

Varför Jason plötsligt fick så bråttom iväg visste hon inte men hon försökte inte ens dölja att hon blev besviken. Då dörren öppnades gick Jessica fram.
”Jag hoppas att du inte menade allvar med det du sa tidigare, om att du borde lämna henne?” Hon ville inte ens tänka på vilket kaos det skulle bli av det.

"Jag vet inte, Jessica. Inte nu iallafall, det blir för mycket för henne." sade han lågt och kollade på Jessica. Han log svagt och svalde sedan hårt. "Stannar du med henne under natten? Jag har lite saker att göra." sade han och granskade Jessica.

Hans svar lät inte särskilt lovande men hon fick väl för stunden nöja sig vid det. Hon nickade som svar innan hon gick in till rummet och satte sig ner på stolen bredvid sängen, försökte lätta på stämningen genom att babbla på om allt mellan himmel och jord.

Jason gick ut och ringde Valerie, han visste inte varför han kände ett behov av att prata med henne. Han ville veta vart hon var och lite om varför hon skjutit Leah när hon hade kunnat döda honom.

Valerie tog fram sin mobil då den ringde och himlade med ögonen då hon kände igen numret. Egentligen borde hon inte svara men hon kunde inte låta bli. Nu var det hon som hade vunnit över honom.
”Vad vill du mig?” snäste hon ovänligt och satte sig ner på en bänk.

"Vart är du Val? Du tog inte planet, är du kvar i stan?" undrade han och bet sig fundersamt på läppen. Han visste inte riktigt varför men han kände sig aningen dragen till henne efter att hon betett sig som hon gjort. Han visste att det var fel mot Leah men han visste inte riktigt vad han ens ville få ut av det hela.

Valerie förvånades av hans plötsliga vänlighet. Det var högst antagligen bara ett sätt av honom att försöka få henne att komma närmare honom, han måste vara galen efter vad hon gjort. Hon harklade sig lite och pillade lite med en mörk hårslinga.
”Kanske,” svarade hon därför bara men lät inte lika sur på rösten längre.

"Kanske? Ta dig härifrån snabbt. Jag kommer inte skydda dig mer och ifall Jack får tag på dig på kommer jag inte rycka in." sade han lågt och gick fram och tillbaka där ute.

Hon förblev tyst en lång stund. Hon hade alltid haft svårt att släppa taget och trots att hon inte längre var upp över öronen förälskad i Jason, så skulle han alltid ha en plats i hennes hjärta. Det var inte ens något hon ville erkänna för sig själv.
”Jag förstår.” Hon hade inte förväntat sig att han skulle vilja fungera som hennes personliga livvakt heller.