Hp, lärare och elev (prs)

Snape när inget han gjorde funkade och när inte ens klapp på ryggen funkade så blev Snape förtvilvad och desperat och la handen mot huvudet och innan han hann reagera så gled ungen ur hans grepp och han flämtade och försökte fånga det men hann inte få tag i barnet helt förrän det for i golvet och han han flämtade och började nästan gråta och tänkte att han hade dödat barnet ännu mera när plötsligt ett barnskrik fyllde rummet.

Julia satt och väntade på honom.

Snape satt vid bebisen som fortsatte skrika och han böjde sig ner kom ihåg att det fanns en formel som var ofarlig att använda på ett barn och använde en diagnosformel på bebisen och ingen var skadat i bebisen och han började gråta av lättnad innan han försiktigt tog upp bebisen och lät barnet bara skrika innan han öppnade dörren och gick tillbaka till Julia med den gråtande bebisen i sin famn.

Julia såg upp direkt på barnet och Sev.

Snape sjönk ner på knä bredvid Julia och brydde sig inte att glädjetårarna rann edför kinderna på honom där han nu satt bredvid Julia med en bebis som rörde på sig och andades precis som han skulle.

" Våra sötnosar har äntligen kommit" sa Julia.

Snape såg på henne och sa.
- Ja.....men vi höll på att förlora ena... och den började andas.....för något som inte....var menat att hända, jag menar.....det var menat....den skulle andas, men inte att jag skulle klanta till det....

Julia lyssnade på honom.

Snape såg på henne och sa.
- Jag....jag blev rent av förtvivlad och desperat av jag inte fick bebisen att andas och märkte försent att bebisen gled ur mitt grepp och jag hann inte fånga bebisen fören bebisen ramlade ner på golvet.
Jag blev livrädd att jag hade dödat bebisen ännu mera eller krossat benen i kroppen på bebisen.
Men så började bebisen gråta och jag kollade igenom bebisen med en ofarlig diagnosformel och det finns inga skador på bebisen.
Men jag skäms ändå för att ha tappat bebisen.....vilket aldrig ska hända igen....jag lovar.

" sev du fick liv i ditt barn" sa Julia.