prs med ingetledigt

Jag såg skamset på Jack.
- Jag har inget annat val, jag är ju inte direkt välkommen hem, sa jag tyst.

Jag vände mig mot Jack.
- Vi kan inte låta honom sova utomhus, sa jag.

- öh? va? Nej, självklart inte, svarade Jack förvirrat.
- Men varför bor du inte hemma? Frågade han nyfiket.
Jag såg ner i backen.

- Hans fosterföräldrar är dumma i huvudet, sa jag.

- Eh, jaha? Får man fråga varför? Sa Jack förvirrat.
Jag rodnade igen.

- Berätta, viskade jag till Lucas.

(Nu minns jag inte exakt vad jag skrev, så ledsen om det blir lite konstigt)

- Min fostermamma, öh, Madison var en hemsk människa. Om jag inte gjorde allt hon sa så kunde ibland hennes man slå mig eller så blev jag utslängd oavsett väder. Och när Beca kom hem till mig så eh, fick jag reda på att hon hade varit den som dödade era föräldrar. Så Beca öh, blev ju såklart förbannad när hon såg henne så då.. Ehum, det spelar ingen roll men jag är iallafall inte välkommen tillbaka dit om man säger så, mumlade jag knappt hörbart.

Jag kollade på Jack.
- Snälla låt honom stanna, sa jag.

- MADISON?! Skrek jag och välte nästan bordet av raseri. Men när jag såg Lucas skräckslagna min lugnade jag mig snabbt.
- Javisst, självklart får du stanna så länge du behöver, sa jag skamset.

Jag gömde ansiktet i händer.
- Jack du skämmer ut mig, sa jag tyst.