Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

Hon lade undan filten som täckte hennes kropp och drog på sig klänningen. Lät tyget smeka kroppen och hon drog in ett djupt andetag. Sen började hon försiktigt lösgöra håret och lade alla nålar i en liten skål vid bordet. När hon var klar så drog hon handen genom håret och vände sig om och gick ut från rummet. Med sakta steg gick hon ner och såg sig om innan hon gick in i balsalen igen.
"Nicolai?"

Nicolai som hade hört Scarlett vandra ner för trapporna stod vid balsalens dörr och log då Scarlett sade hans namn, hennes röst var något försiktig men den var varm. Det var han säker på.
"Scarlett..." han räckte sin hand mot henne och väntade på att hon skulle gå fram till honom och ta den.

Scarlett tog de sista stegen ner och släppte fållen på klänningen och tog hans hand och hennes hjärta hoppade till. Slöt ögonen och bet sig i läppen.
"Så vad är det som ska hända nu=" Hon höjde huvudet och öppnade sakta ögonen för att se in i hans.

Nicolai kramade hennes hand, han log ner mot henne försiktigt och sa,
"Nu får du ta sista steget mot att dela denna evigheten med mig." Han ledde henne genom balsalen, gästerna lämnade plats för dem.

Hennes hjärta slog allt hårdare och hon lutade sig mot hans arm.
"Vad är det för cermoni?" Frågade hon med en försiktig röst, tog sig för bröstet med sin andra hand.
"Ska vi jaga sedan?"

"Ceremonin som kommer göra dig till en utav oss..." Nicolai kysste Scarletts panna.
"Det är dags att vi säger adjö till alla Scarlett. Och tackar för deras närvaro. Kom ihåg, vett och etikett. Visa respekt." Han ser ner på Scarlett med strikta ögon, men han ler samtidigt innan han ser ut över folkmassan.
"Ärade gäster, jag och den nyblivna Fru Blackwood vill tacka er för att ni fanns här under denna tillställning." Nicolai ler mot de applåderande gästerna.
"Men nu, är det dags för oss att kliva in i nästa skede och för Fru Blackwood att lämna det dödliga livet bakom sig för att bli en av oss." Applåder bröt ännu ut.
"Tack, ännu en gång. Era vagnar väntar vid porten, solen stiger upp om ett par minuter. Jag önskar er alla en god hemfärd." Nicolai såg på Scarlett uppmanade henne med sin blick att förbli tyst medan gästerna passerade. Nicolai log mot var gäst som passerade och när det var tomt i balsalen vände han blicken mot Scarlett.

"Är du redo?" frågar han och stryker med sitt finger över hennes kind på ett kärleksfullt vis.

Hon nickade tyst och ställde sig tätt intill Nicolai och log bara mjukt mot gästerna medans de gick förbi och hon pustade ut när de var ensamna igen och hon såg upp på honom med sina stora ögon.
"Jag tror att jag är redo. " Hon bet sig i läppen och tog hans hand.
Slöt ögonen. Aldrig mer sova, aldrig mera känna värme och aldrig känna av solens strålar.. Scarlett fick en tår medan hon såg mot Nicolai.
"Vad saknar du mest att vara dödlig?"

Nicolai blev till ställd över hennes fråga. Han visste inte riktigt.
"Hmm... Jag antar att det finns saker jag saknar, men det finns saker som jag fått genom att vara odödlig utöver det med så jag skulle nog inte vilja säga att det finns saker jag saknar så mycket att jag skulle vilja bli mänsklig igen bara för det... Men," han såg på Scarlett, "jag saknar att kunna vara i solen, att kunna känna värme och kyla. Mestadels värme förstås." Han börjar leda henne mot nästa sal, ett mindre rum som sedan tidigare varit förberett föra tt man skall kunna genomföra ceremonin.

Hon nickade bara svagt och fingrade på sin ring och såg sig om runt i rummet.
"Men sedan ska vi väll jaga? Eller du måste berätta vem som mördade mina föräldrar" Hennes röst var nästan till gråt och blicken flackade. Rädslan grep tag i henne och hon stannade upp.
"Nicolai...? Vad är det för ceremoni?" Hon vred sitt huvud mot hans.

Nicolai log mot Scarlett, han var tyst en kort stund.
"Du kommer få se... Men, du borde förbereda dig för en lång och jobbig dag. Men ja, ikväll, när solen gått ner ska vi jaga och släcka den törst du kommer ha inom dig." Han utlämnade uppenbart informationen om hennes föräldrars mördare. Han behövde mer tid för att förbereda sig på att berätta för henne, avslöja en hemlighet som nu vägde grymt tyngt över hans stillastående hjärta.