PRS(Dragon Fantasy)

Nalel vaknade till. Hon försökte vara tyst men kved för varje bit. Hon sträckte sig efte Meiras hand och kramade den hårt.

Meira märkte inget, hon andades knappt märkbart. Men värme spred sig till Nalel, Meiras magi var god.

Tillslut var alla bitar ute. Köttet som varit runt dem och blodet var svart av magin och ondskan. Nalel öppnade ögonen då Angus börade sy.

Agnus sydde det sista och la på salva. Han torkade och rengjorde innan han åter band om allt.

Nalel suckade lättat ut då Angus var klar. Med värmen från Meira och allt annat somnade hon snart igen.
Angus gick till Meira och försökte väcka liv i henne.

Agnus fick inte liv i Meira, men hon andades ytligt. Han förstod att hon inte var död, men han hade aldrig varit med någon som sett så död ut.

Nalel sov tungt, men inte drömlöst. Hon hade mycket konstiga drömmar, det var som om hon var en orch då hon var omringad av andra orcher och inte var fånge. De gick till en grotta och ledaren pratade om ett sätt att få tillbaka Saoron. Sedan på morgonen vaknade hon sent.

Meira satt upp med kuddar bakom sig då hon vaknade. "God morgon, eller eftermiddag." sa hon trött, Meira var blek och mindes inget efter hon svimmat. Hon mindes bara ett par röda ögon och onda ord, sauroman det visste hon.

Nalel satt också med kuddar och en skål soppa i knäet. "God eftermiddag" sa hon och tog en sked av soppan. "Tack att du inte lät mörkret ta över" mumlade hon sedan.

"Ingen orsak." sa Meira och log snett. "Inte kunde jag lämna dig inte." sa hon och log mot henne. "Nu kan jag inte dölja ögonen, de vet vem jag är." sa Meira med tanke på att ögonen nu var klarblåa och inte vanligt gråa.