(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

Sköterskan suckade igen men flinade också. Hon gick till dörren och släppte in Adam. "Stör inte".
Hon gick sedan till Alice igen, då styngen var borta fortsatte hon skära lite, fast i huden.
Alices kvidanden blev högra.

Adam såg bort han ville inte se Alice skadas han höll för öronen för att inte höra hennes kvidande
Arvid började plötsligt få lite svårt att andas han såg frågande upp på läkaren

Alice började snyfta lågt, hon var nästan vaken nu. "Vad händer?". Hon försökte komma loss med sköterskan hindrade henne. "Ligg kvar." Lite blod kom nu ur såret.
Läkaren log. Hannahs röst hördes sedan "Du är så idiotisk, du vet vad de vill och ändå frågar du en massa, har du inte bättre att göra?".

Arvid hade ingen anning om vad de ville med honom
" Du är en perfekt försökskanin sa Läkaren och skrattade elakt

Läkaren tog en sista flaska från hyllan, den med en mörkröd vätska i. Han fyllde sprutan med den och skulle hugga den i Arvid.
Alice försökte komma loss igen. "Släpp mig!" sa hon och lät panikslagen. "Det gör ont!". Hon öppnade ögonen helt och fick syn på Adam. "Snälla Adam, hjälp mig!" bad hon snyftande.

" Låt henne vara sa Adam och sprang fram till sjuksköterskan
arvid kved till av smärta när läkaren trykte in inehållet från sprutan in i honom

Sjuksköterskan höll enkelt fast Alice och tryckte bort Adam. "Låt bli, jag är mitt uppe i ett viktigt läge för att rädda henne från mer smärta" sa hon irriterat. Hon stack nålen i Alice igen och denna gång skrek hon. "Snälla...." bad hon. Hon förstod inte vad sköterskan gjorde ens, det såg ut som hon bara försökte få såret att gå upp igen. Vilket det gjort.

Adam var hellt förvirrad över vad han skulle göra han hade panik i blicken men vågade inte göra något
Arvid började sakta glömma bort sina vänner
" Hej sluta sa Arvid

(Läkaren kan ju vara Arvids pappa)

(Om du vill det så)

"Nej" flinade läkaren. "Du är den dummaste ungen jag någonsin träffat" suckade Hannah irriterat i hans huvud.
Sköterskan fortsatte med sitt arbete, tillslut var såret och området runt det rött av blod och sköterskan verkade bara göra saker värre.
Alice snyftade hela tiden och kämpade emot. "Snälla Adam..." bad hon igen. "Det känns som hon dödar mig".

" Jag vet inte vad jag ska göra sa Adam förtvivlat
Arvid visste att han var dum för dum för att ens leva han såg in i mannens ögon han hade samma ögon färg som honom själv och hans mamma samma galna ansikte som hans mamma
"pappa sa han frågade och tyst