Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna tar ett djupt andetag och håller för mun och näsa med både klänningen och händerna. För att vara på säkra sidan. Efter ett tag lättar röken, och Johanna ser att alla runtom dem ligger på marken och sover. Vissa snarkar till och med. Undra om det var drömlös sömn? Förmodligen inte. Johanna går enkelt emot dörrarna, så som en vakt hade gjort och öppnade dem. Innanför satt en vakt och såg chockad ut. Antagligen hade han inte hört dunsarna därutanför. En snabb spark i huvudet och han var inte vid medvetande längre. Lika bra, skulle han vakna till liv igen om ett tag skulle han förhoppningsvis ha en hjärnskakning.

Thalia såg på vakten och började sedan rota i hans ficka tills hon fick fram det hon letade efter. En nyckelknippa och en handske som öppnade speciella dörrar, sådana som bara vaktstyrkan fick öppna.
Sedan reser hon sig upp och ser på Johanna, "Vet du vart han håller till?" säger hon men hör en rejäl smäll, utanför. Hon ser ut genom fönstret, "Rebellerna har intagit huset." meddelar hon Johanna.

Johanna nickade kort. Hon visste vart hans arbetsrum låg i alla fall. För hur skulle hon kunna glömma det?
"Jag har en liten aning om var han kan hålla till. Han har ett arbetsrum ungefär i mitten av byggnaden. Det är nog det säkraste stället i det här huset för honom, eftersom det inte är många numera levande personer som varit där", sade Johanna och började gå längs korridoren som ledde in emot mitten av byggnaden.

"Men du har." konstaterade Thalia, inte för att hon ville veta om det. Men tydligt så visste Johanna det, hon hade träffat Snow personligen. Thalia hade bara träffat honom när de vunnit och en gång innan 13 kom och hämtade dem, under tiden han hade nöjet att tortera dem.

Johanna nickade. Hon och många utav de andra segrarna. Fast de var ju inte många kvar av dem heller. Finnick var ju nära döden, Thalia hade aldrig varit där och så vidare.
"Sett ifrån hans perspektiv så var han idiotisk nog att inte döda mig i spelen, och nu får han betala för det", sade Johanna och ledde dem igenom huset. Det var hemskt att behöva se allt det här igen, och behöva minnas det igen. Det såg exakt likadant ut som det gjort för flera år sedan, så det var väl inte sådär jättesvårt egentligen.

Thalia nickade, egentligen fattade hon det inte. Varför var han dum nog att inte bara låta Thalia vinna, då hade han sluppit allt det här. Eller döda dem båda och låtit någon vanlig karriärist vinna. Hon ser sig om, konstigt stelt allt såg ut, som om väggarna såg på en och följde en med blicken. "Trevligt ställa." kommenterar Thalia sarkastiskt och fortsätter efter Johanna.

Om byggnaden såg stor ut utanför, så var den gigantisk inuti. Johanna svängde en massa gånger. Det var som en labyrint ungefär. Gick man fel så skulle man knappast hitta tillbaka igen. Slutligen kom hon fram till den rätta bruna trädörren, och förvånansvärt nog så var den olåst.

"Är det här?" säger Thalia och ser på den stora bruna dörren. Sakta tar hon ner handtaget och de kliver in. Och där satt Snow bakom ett skrivbord och såg på dem, som han hade väntat dem. "God morgon miss Mason och miss Greenlaw." säger han och den där tjocka kvalmiga doften som kom från han fick det svårt att tänka.

Johanna stirrade på honom. Det verkade som om han hade väntat på dem. Någonstans hörde hon någon ropa på hjälp. Säkert en vakt som blir misshandlad eller dödad av rebellerna som trängt in i huset.
"Jag visste att ni skulle komma, förr eller senare", sade han lugnt. Johanna fick gång på gång hindra sig själv från att använda ett utav vapnen och kasta/skjuta honom i ansiktet.

Thalia bara ser på honom och han gör en gest att de skulle sitta mot ett par uppstoppade fåtöljer. Thalia som hör förhoppningsvis rebellerna komma gör ingen ansats att röra sig eller något annat heller. De skulle vänta på att resten skulle komma för att ta Snow tillfånga. Plötsligt vänder Snow sin blick mot henne, den hemska isande blicken som hon fruktade. "Thalia, jag är ledsen det som hände Clematis och din broder Thresh, om det bara fanns något jag kunde göra för att hindra det, de var så fina människor." sa han deltagande och med de orden knäckte han Thalia helt. Hela tiden hade hon försökt hålla tankarna borta från dem, och att höra deras namn från den kallhjärtande Snow knäckte henne helt. Men i samma stund strömmar rebellerna in och han hinner inte se att det han ville hade han lyckats med, att förstöra ännu en människas liv.