Life - Lupple & Medi PRS

"Noelle." Svarade han och flinade som varg.
"Hon blev lite rädd så jag kommer vara med henne."

"Vill di att jag flätar ditt hår med? Det är ju så vackert!"

Gabriel såg på honom. Han verkade tala sanning. " Kommer du vilja ha mer än den du tar med Noelle?" Frågade han i nästa fråga.

Rose nickade sakta. " Ja tack." Log hon.

""Nej jag kan klara mig utan om det är så." Han såg tillbaka på honom och lade huvudet på sned.
"Vill att hon ska vara säker..."



"Ska vi sitta i ditt eller mitt ru,?"

Gabriel nickade sakta. "Gör det då med henne." Sa han lugnt.

Rose log. "Mitt. "Sa hon leendes.

"Jag behöver inte ta. Jag kan bara vara dör med henne." Sa han och log sedan ömt.
"Och om hon skriker nonsens så blir det jobbigt"


"Då gör vi det." Hon tog hennes hand och gick in.
"Kan du visa mig? Har inte sett ditt rum. Är det den där med vita stolen ?"

Gabriel lyssnade på honom och log roat. Han var en bra man. "Du gör det du känner är mest bekvämt. Men jag tycker att Noelle ska vänta några dagar till." Sa han ärligt.

Rose fnissade, kramade hennes hand och drog med henne upp till sitt rum.

"Då väbtar vi. Jag säger det till henne. Kan be henne vara tålmodig." Sa han och nickade mot honom.


"Nej men WOW!" Hon gick in och satte sig på den vackra mattan.
"Är det här du bor? Jag blir avundsjuk!"

Gabriel nickade och buffade till honom innan han skiftade tillbaka till människa och gick vidare, för att prata med sin mor och läkekvinnan.

"Ja, det är det." Log hon stolt.

Han blev människa igen och gick upp toll Noelle. Förklarade va de talat om och hon nickade.
"Jag förstår och jag accepterar det." Sa hon och smekte honom över ena handen.



"Så ska vi göra vackra flätor eller fula.." Sa hon frågande.

När Gabriel fann sin mor så kramade han först om henne sedan hälsade han godmorgon. "Hur är det?" Undrade han mjukt.

"Vackra såklart." Skrattade hon.