Sjunde året på Hogwarts

Draco bara nickade och försökte att inte tänka på allt hans far gjort
"han har förvisso blivit bättre." sa han tyst och jag nickade.
"Ja Dean hade du ändrat dig om du inte känt mig sedan innan, eller Viole hade förklarat för dig hur det låg till? men jag tror inte alla vet vad de tycker heller... ja och ajg kommer alltid vara din vän." sa jag och log stort och gav henen sedan en kram

- Nä det tror jag inte, jag har ju fått allt förklarat, det är ju inte som allt verkar i första stunden, sa Dean tveksamt.

- Fast det är väll konstigt att fler inte ändrar sig när de ser mig och Dean med er eller hur?
Tror dom att ni har kastat en imperiusförbannelse över oss eller?
Jag mena de måste väll ha sett att vi inte är döda än?
Eller ser vi ut som pöken eller? sa jag med ett flin och såg på de andra.

"Precis Dean. du hade aldrig börjat umgåts med någon av oss om ingen hade förklarat för dig hur vi var." sa Draco och nickade
"Jag tror faktiskt det är en stor chans att de tror att vi har föhäxat er. inte för att jag förstår varför vi skulle tjäna på det?" sa jag och små log. "Men vad var det som gjorde att ni bestämde er att börja umgås med oss, jag menar även om ni visste sannignen så var det ju inget som sa att ni behövde tro eller umgås med oss?" sa jag nyfiket

- Ja för mig var det nog när vi träffades i sjukhusflygeln första gången.
Jag och Draco hade dragit våra stavar, men inte du.
Du sa nått om att vi skulle lägga undan dem och sluta bråka.
Hade du vart som din far hade du ja ni båda två, dödat mig på fläcken men ingen av er gjorde det.
Och när du sa att vi skulle lägga undan dem då kände jag att du var anorlunda än vad jag hade trott, sa jag med ett leende mot Cara.

- Ja och jag har ju känt dig förr, så hde du inte dödat mig då så hade du inte gjort det sen heller, sa Dean

Jag vände mig om mot de andra i klassen och sen tillbaka till Cara.
- Tror dom verkligen att ni har förhäxaat oss?
Är de dumma eller?
Vad skulle ni tjäna på det?
Isånnafall skulle ni väll ha valt några mäktigare personer, eller hur?, sa jag med ett skratt.

jag såg på de andra två
"Jag är glad att ni blev vän med oss. och jag är inte som min far det är de jag vill att folk ska förstå. om lärarna litar på mig varför kan inte eleverna göra det?"
"Ja de verkar tro det." sa Draco och ryckte på axlarna.
"De tror kanske om vi förhäxar två personer så de gillar oss så kanske vi inte är så illa, men jag förstår vad du menar. hade jag förhäxat någon skulle det vara någon med makt." sa jag och kände mig lite som min far och log. dörren öppnades och vi steg in i det varma växthuset

Vi gick in i det varma växthuset och stälde oss runt ett långsmalt bord, med djävulssnarer på.
- Välkommen, som ni ser här ska ni omplantera djävulsnara idag. Detta är små baby plantor, så de stryper er inte lika lätt men se upp vad ni än gör, sa Spraut.
Vi började och Dean höll på att bli strypt, jag kastade mig över plantan och fick loss den ner i en kruka.
Jag såg mig omkring och undrade vilka som skulle vinna Magiker mot snaror 1-0, skrattade jag för mig själv och fortsatte att brottas med växterna.

(Djävulenssnara i bok nr 1, i det andra rummet )

(Ja haha xD den scenen är väldigt rolig xD)

jag såg på plantan framför mig, jag undrar om man kan döda en planta med en blick. jag såg trött på den. den försökte strypa mig och jag tog staven och trollade fram solljus ur staven och tvingade sedan ner den i den andra krukan, och täckte den med jord. jag skrattade åt Draco com försökte hota den med spaden och skakade på huvudet. lektione flöt på och snart var den slut och det kändes skönt att lämna det kvava rummet.
"Skönt att komma ut där ifrån" sa Draco och jag nickade och såg atomatiskt bort mot sjön.
"Undra hur pappa hade varit i fall hans föräldrar hade älskat honom?" sa jag för mig själv och Draco såg på mig
"Bra fråga. men ingen mening att tänka på det." sa han och jag nickade och log
"Då har vi vår sista lektion nu, förvandlings konst." sa jag och började gå upp mot McGonagalls klassrum, dörren var redan öppen och vi steg in. min förestånader såg på mig
"Cara, jag hörde att de andra eleverna fick reda på det. jag hoppas inte det blev några problem?" frågade hon lite oroligt
"ingen fara professorn. de undviker mig bara mer än vanligt." sa jag lite sorgset
"Jag förstår, men jag ser att du har fått nya vänner." sa hon och såg på Laura och Dean och jag log glatt
"Ja jag har ju det. och jag är riktigt glad för det." sa jag glatt
"Vad bra, men var försiktig." sa hon och jag nickade och vi slog oss ner vi fönstrerna och jag såg ut genom fönstret

Jag gick in i klassrummet och McGonagall snackade med Cara som en vanlig människa.
Inte alls så där strängt som hon brukar.
Förvånande, men Snape var en annas, så varför inte hon också.
Vi satte oss vid fönstrerna och jag stirrade tankspritt på tavlan, jag tänkte på Voldemort.
Cara hade undrat hur hennes pappa skule vara med föräldrar som älskade honom, ja vem vet?
Jag satt därförsjunken i mina egna tankar, när Dean plötsligt knuffade på mig.
Och jag kom tillbaks till nuet igen.
Lektionen hade börjat och professorn hade fått tillbaka sin skarpa blick och hon såg ut över klassen med sin vanliga bistra min.

jag lyssnade på McGonagall som pratade om hur man förvandlade möbler till djur och jag log. det var ganska kul att göra och vi fick snart testa på bänkarna framför oss. jag slog på bänken och snart satt en hund framför mig och jag såg på den, den fick mig att tänka på Sirius. jag klappade den och förvanlade sedan tillbaka den.
"Tio poäng till Gryffindor." sa McGonagall och log flyktigt och jag gav henne ett leende. jag kände hur arg jag bleb på Bella när jag tänkte på att hon dödade Sirius. jag la huvudet trött på bänken och Draco såg på mig och försökte sedan förvandla bänken till ett djur, det slutade med att det blev en gris med träben och jag log. jag slog på bänkgrisen och snart var det en bänk. varför var det alltid folk somv ar älskade som var tvugna att dö? varför kan inte Grårygg ellet Scabior då? det är ingen som skulle bry sig då. jag hörde inte vad som hände resten av lektionen utan jag såg bara ut genom fönstret och Draco puttade på mig jag ryckte till och såg att klassrummet nästan var tomt.
"Vad tänkte du på?" frågade han och jag såg in i de går ögonen
"Sirius...jag undrade varför han av alla människor var tvungen att dö? varför är det alltid de som är älskade som måste dö? varför kan inte Grårygg eller Scabior dö?" frågade jag och han skakade på huvudet och la armen runt mig
"Jag vet inte kära du, jag vet inte." sa han McGonagall log åt oss och jag gav henne ett leende tillbaka, jag visste att hon inte var så sträng som alla trodde.
"Mat?" frågade jag de andra som nickade och vi gick ner till stora salen och satte oss vid Gryffindorbordet. och jag tog lite fisk och åt och sedan en stor bit choklad.
"ja skyll på Remus! det är hans fel att jag äter choklad." skrattade jag

Ja det var ganska kul lektion jag förvandlade min bänk till en katt efternågra försök och fick 10 poäng av McGonagall och ett leende med, faktiskt vart hemskt förvånad.
Jag såg mig sen runt omkring i klassrummet Nevillsbänk hade hått morrhårr, Simus flögrunt med örnvingar, Goyls ja den stod där den stod och han kunde inte göra något åt det såg jag med tillfradställelse.
Jag vände mig mot Dan vars bänk såg ut precis som en spindel förutom ena benet som var en bänks. Han såg livrädd ut för den och jag svängde med trollstaven och det blev en bänk igen.
- Du måste tänka på det djur den ska förvandlas till, sa jag med ett leende.
- Jag gjorde det, sa Dean förskräkt.
- Ja men tänk på ett annat nästa gång då, sa jag med ett leende och lektionon var slut för dagen.
Vi satte oss vid Gryffindor bordet där vi strax fick sällskap av Parvati, Lavender, Simus och Neville.
Jag log mot Cara,
- Där ser du fler tycker om dej än bara vi.