prs yehet & kkaebsong

Kanske Joshua gått för långt än en gång, men det var de orden han ville få ut. Det är lika bra att få ut dem så snabbt som möjligt.
"Jag vet, du sa det." försäkrar sextonåringen och sätter sig upp på gräset. "Min reaktion var ändå urlöjlig, det är lugnt." det verkar inte som att Zihao har någonting mer att säga, så gryffindoreleven bestämmer sig för att ställa sig upp på darrande ben. "Jag tänker gå tillbaka, följer du med?"

Zihao skakade på huvudet, så att den blöta luggen täckte de modfällda ögonen.
”Nej, gå du..” mumlade han och hasade sig in mot trädstammen där gräset var aningen torrare. ”Men gå försiktigt, gräset är halt”, lade han till innan blicken föll bort mot sjön ännu en gång. Visst hade Joshuas reaktion varit minst sagt löjlig, precis som hans egna hade en tendens att vara. Däremot kunde han inte förmå sig att döma sextonåringen. Anledningen till att den andre ledsnat hade ju faktiskt varit väldigt bra, så att säga.

"Kom igen.." börjar Joshua kluvet, det är något hemskt löjligt att bli osams över. Det är förflutet. "Vi kan bara stryka över det Zihao." i tystnad suger han på sin underläpp medan han försöker få någorlunda värme genom att gnugga händerna över armarna. "Kommer du ihåg att vi skulle kyssas i regnet? Det var en överenskommelse."

”Ja, det kommer jag väl ihåg”, mumlade Zihao utan att ta blicken från det stormiga vattnet som guppade omkring ute på sjön. Fortfarande butter, drog han upp den blöta svansen i knät och strök frånvarande över pälsen. Ett tjockt lager med samma fluff hade han inte tackat nej till där och då. Huden knottrade sig och tänderna slog hårt i varandra gång på gång. Nej, såhär kall hade han inte varit på länge. Att han var komplett dyngsur gjorde inte precis saken bättre. ”Men jag vet inte direkt om nu är rätt tillfälle..”

Med ett bittert leende nickar Joshua för sig själv.
"Som du vill." Nej, sextonåringen är fortfarande illa till mods, men han hade inte trott att Zihao skulle reagera på detta sätt. Av någon anledning tär det också på honom, faktumet att sjuttonåringen bara är helt frånvarande i hans sällskap. Kanske det är rätt åt honom. "Du kommer att bli sjuk om du stannar här ute." det har antagligen Joshua redan blivit han också, men kanske det inte är försent att rädda slytherineleven från det plågeriet. "Jag kan fixa varmchoklad."

Allting kändes så otroligt dåligt i den stunden. Joshua verkade fortfarande vara arg på honom, i alla fall en gnutta, medan Zihao själv ville lägga sig ner under trädet och stanna där under resten av natten.
”Jag kan inte röra mig, har fryst fast här”, sade han dystert och vände tveksamt de mörka ögonen mot sextonåringen. De var fortfarande fyllda med tårar som hotade att rinna över men, trots det, inte gjorde det. Patetiskt. ”Men du får gärna sätta dig här så kan vi åtminstone värma varandra”, fortsatte han tyst. Egentligen förtjänade han inte Joshuas närhet, men det betydde inte att han inte längtade efter den.

Joshua bestämmer sig för att hjälpa den äldre eleven åtminstone en gång och rör benen mot Zihao. Försiktigt hukar han sig ner bredvid honom för att sedan ta ett så bra tag som möjligt med de frusna armarna. Inte alls lika romantiskt som han hoppats på för några månader sedan.
"Jag tänker inte stanna här och frysa ihjäl, tyvärr." säger Joshua och försöker att bära upp slytherineleven på fötter så gott han kan. "Sluta sura över det där nu, du har ingenting att vara ledsen över." försäkrar han med ett leende när han ser tårarna i Zihaos ögon. Även om han kanske haft en anledning till att bettet sig som han gjort, så var det barnsligt. Inte en av hans bästa stunder så att säga. Och att Zihao ska gråta över det är bara nonsens.

Zihao blängde upp på Joshua och började istället dra sextonåringen till sig, istället för att låta sig själv dras upp på fötter. I hans egna ögon var det visst någonting att vara ledsen över, bara tanken på hur det måste ha känts för den andre när han brast ut i skratt gav honom skuldkänslor som hette duga. De åt långsamt upp sjuttonåringen inifrån, gjorde honom halvt om halvt förlamad. Han ville inte tillbaka upp till slottet och in i den dystra, kliniska sjukhusflygeln. Nej, han ville stanna under sitt favoritträd och skämmas riktigt ordentligt.
”Du kommer inte frysa ihjäl”, muttrade Zihao och skakade lite på huvudet. ”Kan du inte bara låta mig göra en liten sak innan vi går?” Envisades han sedan och fortsatte att dra i Joshuas händer.

Efter en liten stund i försök att dra upp den äldre, bestämmer sig Joshua för att det helt enkelt är omöjligt när Zihao inte vill. Kanske han borde träna lite mer för att kunna dra med sjuttonåringen.
"Du kan sova i min sovsal ikväll om du inte vill vara i sjukhusflygeln.." viskar sextonåringen med ett svagt leende, kanske det gör slytherineleven lite mindre dyster. Dock stannar han till när han blir ombedd. Med en liten nick löser han greppet om Zihaos händer. "Okej, vadå?" Joshua sätter sig ner bredvid den äldre och kramar om händerna, i försök om att trösta honom.

Med ett nästan obefintligt leende på läpparna, lutade sjuttonåringen sig närmare Joshuas ansikte. I en kort sekund vände han blicken ner mot deras händer som bleknat av kylan. Sedan vände han ögonen tillbaka mot den andre.
”Det här kanske inte räknas som att kyssas i regnet direkt, men det är defintivt en kyss under det bästa trädet på hela skolan”, mumlade Zihao och slöt avståndet mellan sextonåringens fylliga läppar och hans egna betydligt smalare. Förhoppningsvis skulle han inte bli borttryckt, då skulle självförtroendet defintivt sjunka hela vägen ner till helvetet.