prs wolfy & rollspelare

"Vill du till biblioteket igen? Jag kör hem dig sen." log han och la handen på hennes rygg för att leda henne mot bilen. Han sneglade mot henne och pussade lätt på hennes huvud innan han öppnade bildörren åt henne.

"Nej, de kanske är kvar och det har varit nog med äventyr för idag." Hon suckade och gned sina fingrar mot tinningen efter att ha satt sig ner i passagerarsätet.

"Säker?" log han innan han satte sig i bilen. Han började köra och granskade henne lite snabbt, ville inte att hon skulle känna sig otrygg.

"Mm," nickade hon och drog fingrarna genom sitt hår samtidigt som hon tittade ut genom bilrutan och på naturen som svischade förbi. "Tack," log hon sedan då de parkerat utanför hennes hem. Sådär väldigt ivrig kände hon sig inte på att gå in men hon kunde inte ge efter för rädslan heller.

"Vill du att jag ska kolla så att ingen är där?" Hon såg lite rädd ut, vilket han inte tyckte om. Han smekte hennes kind och log svagt. "Eller när kommer din mamma hem?" frågade han.

Hon skakade snabbt på huvudet då han erbjöd sig att kolla igenom huset, det behövde han inte göra bara för att hon var så lättskrämd.
”Jag klarar mig.” Hon öppnade dörren för att kliva ut och böjde sig sedan ner lite så att hon kunde se honom och tacka för skjutsen igen.

"Stella, tveka aldrig på att höra av dig om det är något. Okej?" log han och lutade sig fram för att mjukt smeka hennes kind. Han hade saknat henne så otroligt mycket, och det kändes skönt att hon sakta men säkert började mjukna upp för honom.

Hans ord värmde hennes hjärta. Det var nog honom hon först skulle höra av sig till om något mystiskt hände. Hennes hjärna skulle nog kunna komma att spela henne flera spratt.
”Mm,” nickade hon och vinkade hejdå innan hon gick mot ytterdörren.

James väntade tills hon gick in innan han åkte därifrån. Han tog upp sin mobil och satte på ljudet, tänkte vara redo ifall att hon ringde. Han tänkte göra allt för att behålla en vänskaplig relation med henne.

För att fylla tystnaden i huset tittade hon på teve en stund, lät den stå på då hon gick ut till köket för att gå igenom posten och då hon senare gick upp till sitt rum för att sätta sig på sängen med sin laptop. Hon avskydde att vara ensam hemma då hjärnspöken alltid hoppade fram och gjorde henne rädd.