Rollspelare & Wolfy prs

Han skakade på huvudet och smekte hennes kind. Han tyckte inte att han hade gjort något dumt alls, han hade handskats med problemet vilket inte alls var dumt. Han drog fingrarna genom hennes hår och log smått.
"Hur mår du?"

Trots att Jason skakade på huvudet så hade hon lite svårt att tro att han talade sanning, hon var säker på att han gjort något han inte borde ha gjort.
”Jason..” Leah gav honom en menande blick. ”Är det något jag borde veta?”

"Vad? Jag har inte gjort något dumt. Är det svårt att tro?" frågade han och skrattade till. Han satte sig på stolen igen och granskade henne lite snabbt. Han log för sig själv och drog handen över ansiktet.

”Det är det faktiskt.” Leah tänkte inte ljuga om den saken även om de båda kanske lindrigare skulle komma undan om hon bara valde att släppa det hela. ”Jag vill inte att du ljuger något mer, det har du gjort tillräckligt av och jag trodde vi kommit tillräckligt långt för att inte gå in på den vägen.”

Jason spände sina käkar och kollade på henne en stund. Han drog med tungan över sina tänder och nickade lite.
"Jag skickade några killar för att ta hand om Valerie ifall det var det du fiskar efter." sade han sedan och kollade på henne.

Leah begrep inte varför han inte genast hade kunnat vara ärlig. Hon valde dock att inte kommentera det utan var mer fokuserad på den viktigare saken.
”Varför det? Jag vill inte ha hennes död på mitt samvete och det kommer det vara om hon dör. Ring killarna och säg åt dem att låta bli.”

"Det är inte för din skull, Leah." sade Jason lugnt och kollade på henne. Han kliade sig på bröstkorgen men tog ändå sin mobil för att meddela killarna att de skulle låta det vara. Han läste smset han fått av dem och kunde inte riktigt hindra sig själv från att le lite. "Nåväl, hon är borta." sade han sedan.

Leah brydde sig inte för vems skull det var, hon ville ändå inte att någon skulle dö. Valerie förtjänade ett straff men hennes liv skulle inte komma på fråga.
”Vad menar du med borta?” frågade hon misstänksamt, hoppades på att det inte var vad hon trodde.

"Hon är borta, hon tog aldrig planet. Ingen vet vart hon är nu." sade han och ryckte på axlarna. Han kunde inte låta bli att beundra Valeries list.

”Åh.” Det var det enda hon fick ur sig. Hon visste inte om hon skulle bli lättad eller nervös, hon var nog lite av båda. Om Valerie stannat kvar i landet så kunde hon ju komma tillbaka när som helst. Men skulle hon vara så dum att göra det?