PRS(Dragon Fantasy)

Nalel stannade upp och vände sig mot Meira. Ett öga var normalt nu och ett var mörkt. "Hjälp mig" viskade Nalel med vanlig röst. "Släpp mig!" sa sedan hon men med en mörk och hes röst.

"Tänker aldrig släppa dig, kom tillbaka." sa Meira bestämt men hennes hand började snart skaka kraftigt. Att hålla kvar magin mot något som var mycket starkare än henne var ansträngande. "Kom tillbaka, kämpa emot." sa Meira bedjande.

Nalel log ett vridet leende av smärta och ondska. Den mörka sidan såg att Meira inte var så stark. "Jag försöker" viskade Nalel sedan innan mörkret tog övertaget igen.

Meira föll på knä men höll kvar magin så gott hon kunde. "Nalel snälla, vi älskar dig kom." sa hon ansträngt och svettpärlor syntes på pannan. Hon skulle inte hålla ut länge till.

Den vanliga Nalel fick tårar i ögonen av smärtan men de försvann snabbt. "Jag bryr mig inte, jag älskar inte er" sa hon hårt och vände sig om igen för att försöka gå.

"Så du älskar inte Ian? Din son?" sa Meira i ett sista försök att hålla Nalel kvar. "Nalel, din son behöver dig." sa hon och vacklade, hon var påväg att fara omkull.

Nalel stannade upp och vände sig mot Meira igen. "Ian" viskade hon och hade tårar i ögonen igen. "Min son! Vart är min son?!". Hon älskade honom mest av allt. Plötsligt släppte mörkret henne för stunden och hon föll ihop i en hög på golvet.

Meira flämtade till och allt svartnade, hon hade inte orkat hålla en sekund till. Agnus tillkallade hjälp för att lägga dem båda på sina bäddar igen. Meira hade hindrat det nu, men nu såg hon åter död ut.

Det svartnade för Nalel också. Då hon låg på bädden igen så öppnade Angus upp bandaget igen. Han rengjorde såret då han stötte på något mycket märkligt, en liten bit av kniven.

Agnus nickade, en bit av kniven, den av mörk magi. Han började försiktigt ta bort delarna.