De utvalda

Det varma vattnet gjorde ont till en början. Men efter en liten stund var han ljuvligt varm. "Mina fingrar var så frusna att jag inte fick av den...så jag struntade i den" sa han och nickade srdan. Han hade inget emot det, han älskade Eletha äcen om han kanske varit så sluten att han inte visat det på sistone...
"Kom här..." Sa han och fick en klump i halsem av tanken.

Eletha nickade åt förklaringen och fick nästan tårar i ögonen då han ville att hon skulle komma, de hade varit så långt ifrån varandra på sistone, och hon ville inte tränga sig på honom. Sakta kröp hon ner i vattnet det gjorde ont men snart vande kroppen sig och hon kröp ner vid honom.

Ethan skämdes då han såg hennes blick. Hur kunde han vara så självisk att han inte ägnade henne någon tid.
Då hon kröp ner vid honom så la han armarna om henne och kramade ombhennr en lång stund. "Jag älskar dig så mycket..." Viskade han och tog en bit tvål och bötjade varsamt massera in den på hennes kropp och hår. Han sköljde bort löddrer.

Eletha log, och fick åter känna att han älskade henne, att hon inte förlorat honom. I alla dessa veckor hade hon gjort allt för att hjälpa honom, att få honom att överleva. Men hon hade saknat hur han höll om henne, hans ord, hans kärlek. "Ethan, älskar dig med." sa hon med bruten röst av rörelse och. Hon njöt av hans varsamma beröring, och gjorde sedan lika på honom, hon älskade hans kropp.

Ethan suckade djupt ut och njöt av att bli omhändetagen. Att bli varm och ha Eletha nära ö. Han hade saknat henne. "Jagär ledsen" mumlade han och kysste hennes kind. "Jag har slutit in mig...gjort tvärt emot du sa....jag är ledsen.".

"Det gör inget, du är här nu." sa hon och kysste honom mjukt och kröp mot honom i det varma vattnet, hon ville bara ha honom nära, "Älskar dig, lämna mig inte igen." sa hon bedjande.

Ethan nickade och höll om henne hårt. "Jag lovar, jag ska försöka" sa han sedan. Han ville inte försvinna igen, men allt gjorde så ont.
Hsn kysste hennes hjässa och blundade. Tröttheten och värmen kom över honom. "Jag älskar dig..." mumlade han mot hennes nacke och blundade. Sakta men säkert slumrade han till där i vatnnet.

"Bra." sa hon och höll om honom då han somnade, hon ville inte att han skulle falla i vattnet och drunkna. Men det var skönt att ha honom nära även om han som, det var så länge sedan och det var spå länge sedan de varit varma och mätta, allt kändes mycket lättare, "Älskar dig med." mumlade hon och kysste hans panna.

Ethan sov en bra stund i vattnet, lugnad och utan mardrömmar tack vare Eletha. Han hade slutit sig för att han inte ville visa sin smärta eller sorg, men han fick inte stänga ute henne också.
Tillslut vaknade han till och såg trött på Eletha. "Hej på dig" mumlade han mot hennes nacke och kysste den ömt samtidigt som han la armarna om henne.

"Hej på dig." sa Eletha ömt då hon hörde att han vaknat och log då han kysste henne, så länge sedan hon hade längtat efter honom. Hon hade inte vetat det, all hennes kraft och tid hade gått åt till att hålla Ethan vid liv och att inte skada sig själv, hon hade glömt bort sig själv så orolig hade hon varit för honom. "Vi borde kanske gå upp? Vattnet börjar bli kallt och vi har en varm mjuk säng att vara i." mumlade hon tyst fram.