Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna blir smått förvånad av Thalias kram, men hon kramar om henne också.
"Och du är min, vilket du faktiskt borde veta", sade Johanna med ett leende. Tänk om det här var den sista, ensamma stunden med Thalia? Efter den här dagen kunde en av dem vara död. Eller varför inte båda?

Thalia ler lite och nickar sedan åt henne, "Ska vi gå då?" säger hon och tar tag i sitt automatvapen och ser en sista gång sig om i lägenheten och går sedan ut på gatan.

Johanna nickar. Det var nog bäst om de gick nu. Hon tar vant tag i sitt automatvapen och går ut på gatan. Genast ser hon hur panikartat det är. Folk skriker som galningar och springer genom skurar av kulor som kommer från taken. Vilket Johanna härmar. Vilken tur att hon kunde härma desperata och svaga människor, tänkte hon för sig själv.

Thalia ser smått förvånat efter Johanna och följer hennes exempel vilket inte alls ser trovärdigt ut. Så hon tar det mer lungt och följer strömmen, undviker kulor och följer efter Johanna mot Snows hus.

Det går förvånansvärt enkelt att ta sig så pass långt att Johanna inte orkar springa mer. Kände inga igen dem? Kanske inte. Hon råkar springa in i en man, som gapar åt henne att se sig för. Hon nickar bara förskräckt, som en del av skådespelet. Hon var inte ett dugg rädd för honom egentligen. Hade hon inte riskerat Thalias liv hade hon säkert skrattat honom rakt i ansiktet.

Det här med att springa och agera som en huvudstadsbo var inte Thalias starka sida. Mycket av soldatutbildningen satt i henne och mycket från 11an, där man knappast blev rädd utan mer skyggade undan för att inte bli upptäckt. Så hon körde sig av det och kom snart upp vid Johanna och såg nu upp på byggnaden, hur skulle de ta sig in?

När Johanna kom tillräckligt när den där äckligt vita byggnaden rann masken av henne. Hon tystnade och hon lät sig själv vara lugn och leta efter en möjlig ingång. Entrén vaktades av några vakter, men inte många. Bara 5, och det var ingenting. Det fanns säkert bakdörrar, men de var säkert hårdare bevakade än själva entrén.

"Ska vi bara gå rakt in? Jag kan låta dem sova." säger Thalia och ler, örter hade alltid varit hennes grej och hon tog fram en handfull örter. "Tänder man de här blir det en tung svart rök, de somnar ca fem min, när de vaknar minns de inget och Beetee har gått in på deras övervakningskameror, så de märker inget." säger hon smått leende.

Johanna nickar, och slet ett hål i klänningen, för att enklare kunna springa och få tag på sin yxa om det skulle behövas.
"Gör det, bättre det än att brutalt mörda dem", sade Johanna och ser nervöst över folkmassorna, hoppas ingen märkte dem och gjorde onödigt med ljud.

"Visst." sa Thalia, la örtera på marken och tände och snart började välla fram en tjock svart rök. "Håll för mun och näsa." väser hon fram till Johanna och gör så själv.