Sjunde året på Hogwarts

jag såg spänt på Draco, även om jag visste att han vara vänlig men frågan var om han skulle vara det?
"Det är lugnt, jag antar att jag förtjänade det. jag har väll knappast varit den som varit snällast eller den som visat kännslor." sa han och ryckte på axlarna och jag andades ut och log glatt mot honom.
"Vet du hur glad jag blir när du kan säga sånt här Draco." sa jag och han nickade
"Ja det är väll din förtjänst." sa han och jag kysste honom och nickade sedan
"Och jag menade inte det jag sa om att ni är oromantiska." sa jag och log lätt mot de andra två

- Det vet jag att du inte gjorde, Cara, och vi förtjänade det verkligen, sa jag och log tillbaka glad över att allt blev som vanligt igen.

- Så nu när alla är glada och nöjda, är det bäst vi beger oss till örtläran, så vi inte kommer försent, sa Dean med ett leende.

Vi gick ut ur salen och ut på skolområdet, där vi började gå mot växtheus nr 3, extra farliga växter.
Och väntade utanför med resten av eleverna, en salig blandning av Hufflare, Gryffindorer, Slytherinnare och Rawebclavare.

jag log mot mina vänner och vi reste oss gick mot växthuset.
"Hur kan de umgås med dem, den ena är dödsätare och den andra är hans dotter" hörde jag en tjej viska och jag stannade vid henne
"Om du har något i mot oss kan du säga det till oss istället för att viska om det till andra." sa jag argt och hon blev röd i ansiktet och jag log innan jag gick vidare och stannade framför växthuset och väntade på professor Sprout.
"jag blir så trött på folksom snackar bakom ryggen på mig, vill de säga något kan de väll säga det till mig istället?" jag förståd verkligen inte varför de inte gör det

Jag himlade med ögonen mot Cara.
- Och du är förvånad över det?
Snälla Cara din pappa är Voldemort om du händelsevis glömt det.
Och Draco är en dödsätare och hans föräldrar tjänar honom.
Tror du då inte de är rädda för att säga något till dej?
De tror väll att du och Draco ska döda dem direkt, det är faktiskt inte så svårt att lista ut.

- Nä eller hur sa Dean, tänk bara på hur jag och Laura reagerade när vi fick reda på om din pappa. Och vi har fortfarande inte kommit över allt som Draco har gjort.

- Ja vi gjorde bara handling av det vi tänkte, vilket var hemskt korkat om du skulle vara den alla tror att du är, eller hur?

- Ja vi hade förmodligen redan legat död ner, om det hade vart så, sa Dean och vi såg på Cara hur hon skulle reagera.

jag såg på de båda
"Ja men folk har alltid tittat konstigt på mig och de sa inget innan heller!" protesterade jag
"nej men det är väll för att de visste att du är en väldigt begåvad häxa." sa Draco och jag ryckte på axlarna
"Ja men jag skulle ju inte kunna döda dem direkt och de borde det veta! jag menar hade jag velat döda dem har jag haft 6 år på mig."
"Det låter som om jag bara har gjort hemska saker." sa Draco och jag såg sedan på de andra två
"Ja det är sant, och jag har fortfarande lite ont i huvudet." sa jag och såg på Dean. "Ja jag är förvånade över att ni vågade? vad tänkte ni med egentligen?" frågade jag dem

- Ja men Cara du har alltid varit bra på svartkonster och sånt där, och att du inte har döda dem på 6år.
Ja d tänker väll inte så långt, det är väll precis som om du fick din pappa nu och har inte haft honom förr.
Vilket är korkat att tänka, sa jag och log mot henne.

- Ja och Draco vad dig beträffar har du gjort lite mer personliga saker mot alla elever. Du umgicks med Crab och Goyle, du släppte in dödsätare, du har alltid sett ner på dom som inte är renblodiga och arbetade för Umbridge, sa Dean och pekade på ärren på handryggen.

- Och Cara du vet att jag aldrig tänker mig för när jag blir arg, det borde väll du ha lärt dig? Jag var bara så förbannad, jag hade precis läst om bombningen som var dödsätare hemma hos mig ochjag såg bara rött.
Jag tänkte inte på vad jag gjorde, ganska dumt egentligen jag störtade rakt in i ett rum med en dödsätare och Voldemorts dotter, sa jag med ett skratt.

- Ja och jag var ju med Simus och Neville, vi bara var så förbannad, vi trodde vi kände dej men det gjorde vi inte. Vi trodde du var mot Harry, sa Dean och väntade på vad Cara och Draco skulle säga.

"Jag förstår er väll delvis, men jag hade inte gjort det! fast o andra sidan fick jag lära mig att inte göra något förhastat. fast jag brukar ju inte lyssna på pappa." skrattade jag
"fel Dean Crabbe och Goyle umgicks med mig! jag umgicks hellre med Blaise och Cara. och jag släppte inte in dödsätarna friviligt, det var inte så att jag anämlde mig friviligt till det uppdraget! men jag kan inte säga i mot de andra två. men anledningen till att jag såg ner på er var väll delvis för att jag uppfostrats så och sedan för att det förväntades av mig... men ni har säkert fördommar mot renblodiga trollkarlar med? och att jag arbetade för Umbridghe berodde på att jag ville sätta dit Potter." sa Draco i normal samtalston.
"Jag förstår er, men anlednignen till att jag inte berättade var ju just för såna här saker. jag visste att folk skulle reagera så här. och ni känner mig, enda skillnaden är att jag inte sa vem min far är. jag är fortfarande samma person. och hade jag variti mot Harry hade jag inte låtsa vara hans vän i 6 år, då hade jag gjort slut på honom för länge sedan..." jag sa inget mer utan bara såg på dem
"Men trodde ni verkligen att jag var genom ond när ni fick reda på vem min far var?"

- Draco jag sa inte att jag tror det nu, jag sa att jag trodde det.
Jag vet varför du gjorde alla de sakerna, även om jag inte gillar att du gjorde det.
Och vad beträffar renblodiga, så hade jag bara fördommar mot dem som var besatt av det.
Inte t.ex. Weasleys utan som dej plus att du har dödsätare i släkten gör inte det bättre.
Det kännssom om du blir ond bara pågrund utav ditt blod.
Men jag vet att det inte är sånn nu, sa Dean och log osäkert mot Draco.

- Cara det är väll klart att jag fattar varför du inte berättade det, jag är väll inte dum heller?
Och allt låter så logiskt när du säger det men jag tänkte inte så då. Jag bara handlade, vilket var idiotiskt.
Och jag trodde att du var som din far, man drar förutfattade meningar och så tror men det man vill att man ska tro, sa jag och såg på henne.

- Och jag och Laura ändrade oss ju, och det har ju Neville, Simus, Lavender och Parvati och säkert några till.
Vem vet snart kanske hela skolan ändrar sig, ta det bara lungt och uppträd normalt så kanske de ändrar sig, sa Dean med ett leende.

"Man blir oftast som man uppfostras. du kan inte företsälla dig vad som hände i fall jag gjorde min far besviken! tillslut gjorde manv ad som helst för att slippa bestraffning..." sa Draco log och jag tog hans hand. och han log mot mig.
"Jag förstår att det måste ha varit svårt för er att få reda på det. det var därför jag inte ville berätta heller. anledningen till att Draco och Blaise fick veta var ju just för att de föddes in i samma värld som jag. de kunde förstå hur det var, man blir uppfostrad till att göra och vara på ett visst sätt. även om Severus faktiskt lät mig göra mest som jag ville. han lärde mig det som min far bestämt men han tvingade mig inte, vilket jag är glad för." sa jag med ett leende. "Jag tvivlar faktiskt på det Dean, även om du, Neville, Seamus, Lavender, Parvati och Laura, plussa Harry, Ron och Mioni då vet hur jag egentligen är och ändrade er tror jag inte resten av skolan kommer göra det. just för att de inte har den chansen att lära känna mig och de som tyckte jag var konstig och hatade mig innan lär knappast vara gladare nu... men så längde jag har några bra vänner så är jag glad." sa jag och log glatt mot dem

- Ja mycket ligger i hur man uppfostrats sån tur för er att jag och Laura uppfostredes av mugglare då.
De har inte någonsomhelst aning om renblodigt eller inte.
Så vi är väll ganska neutrala i det fallet, vi har bara fått i oss allt när vi kom hit och det är inte samma sak som att bli uppfostrad.
Och jag förstår dig Draco att du gjorde som han sa, jag hade säkert gjort det samma om jag var tvungen att leva med din pappa, sa Dean vänd mot Draco.

- Ja jag vet inte heller Dean jag tror nog inte heller att skolan kommer ändra sig.
Jag mena det var ju bara en slump att vi gjorde det.
Alla andra går bakom rygen och vågar inte säga vad de tycker.
Och jag är glad över att vara din vän Cara, och jag kommer alltid att vara det, det vet du, sa jag med ett leende mot min vän.