PRS Lupple & Medi

Hon kunde inte låta bli att le emot honom och såg sedan den fösta bilen som körde upp och hon kände hjärtat slå allt hårdare.
"Jag är så nervös."

"Ceremonin min kära." hon såg på honom och log svagt- Hon såg Alexanders bil komma och hon log.
"Punktlig som vanligt."

"Var inte det. Det är bara Alexander." Sa Dorian och såg på henne. Pussade henne lätt på huvudet.
" Allt kommer gå fint." Log han försäkrande.

Lathan skrattade lågt.
" Absolut. Den borde inte gå fel. Så länge inte någon saboterar den." Sa han lågt och nickade.
"Självfallet.

Alexander klev ur bilen och öppnade sedan dörren åt sin fru, tog hennes hand och öppnade baksätet där två yngre vampyrer klev ut. De var i Dorians ålder när de hade ändrats.
"Laura heter frun, barnen heter Allie och Linus." Viskade Dorian i Willows öra.

Alexander klev först fram till Lathan och hälsade och sedan hälsade han på Maria för att sedan hälsa på Dorian, Armelle och Tristan och tillslut ställde han sig framför Willow. Tog hennes hand och pussade den lätt.
" Willow. Det är en ära att möta dig." Log han och bugade åt henne.
Innan han lätt pussade hennes ena kind och sen den andra.
" I den ordningen kommer gästerna hälsa och de kommer ge dig oändligt med respekt även om de aldrig träffat dig så spela med. Bli inte förvånad." Log han och nickade sedan mot sin fru.
"Min fru och mina barn." Sa han och log mot dem och sedan henne.

"Jag hoppas du har rätt." Hon såg på Alexander och kysste hans kind och log.
"Hennes rum är i ordning ifall hon får ett anfall." Hon såg mot Willow och log mot Laura.

Hon såg mot Alexander och rodnade innan hon skrattade mjukt.
"Jag har ju hållit dig vid min sida så jag är den som kiddnappat er." Hon såg på Alexanders fru och såg sedan på hans barn.
Så vackra det var.
"Det är ett nöje att få träffa er." Hon log och såg sedan upp mot Dorian.

Dorian flinade lätt och hälsade på barnen och frun och även Alexander. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Allt skulle ske rätt och riktigt.

Allie såg på Willow med stora ögon.
" Wow, vilken klänning. Och du luktar fantastiskt. Hon närmade sig henne men backade direkt när korsen runt hennes hals glimmade till.
"Ursäkta. Jag beter mig dumt. Såna här balen får man aldrig i verkligheten. Du kommer se. Det kommer vara magiskt. " Viskade hon glatt.
" Allie är rätt ung.. " Viskade Dorian i Willow öra för att förklara hennes beteende.

Laura steg fram och såg på Willow.
" Du vackra barn. Alexander har talat nonstop om dig. Det är fantastiskt och möta dig. " Log hon innan hon ställde sig vid Alexanders sida.

Dorian flinade lätt.
" Så denna ritual, hälsningen. Kommer pågå med alla gäster. Traditioner. Håll ut. " Log Dorian mot Willow.

"Åh tack det är Marias vän som gjort den." Hon log och skrattade mjukt.
"Ingen fara. De kom på det i sista sekund nästan och gjorde detta halsband ifall något skulle ända." Hon log och nickade. Såg mot Dorian.
"Ingen fara jag har varit med om värre."
"Synd att jag inte frågade om er. Jag vill gärna talas vid sen."
Hon nickade och sträckte på sig och blinkade till.
"Så det är många gäster?"

Dorian flinade lite men sa inget. Mycket gäster? Det var väldigt många gäster.
Kort efter att Alexanders familj stigit åt sidan och drack lite blod ur vinglas kom ytterligare några vampyrer.
De hade färdats hit tillsammans men vandrade vanligtvis själva.
Den första gick fram och hälsade på familjen för att sedan gå ned på ett knä inför Willow.
" Du vackra människa, vilken heder att få möta dig. " Sa han och tittade med trollbunden blick på henne medan han pussade henne lätt över handen och gick vidare. Detta fortsatte i många olika varianter.
Vissa pratade engelska, andra italienska och vissa pratade till och med latin till henne.
De gångerna översatte Dorian tyst i hennes öra vad de sa till henne.

Hon log bara vänligt och sa tack på engelska, italienska och laitn som Dorian hade viskat i hennes öra och såg choklat över hur vissa mötte henne, sneglade mot Dorian.
"Nöjet är på min sida." Willow rodnade och lade en hand mot sin nacke och svalde hårt.
"Sen skulle jag kunna få lite vatten Dorian?"

Dorian nickade sakta och smekte hennes rygg försiktigt.
" Det är bara två kvar vad jag kan urskilja. Sen får du hur mycket vatten du vill. Du är fantastiskt duktig. " Viskade han och log uppmuntrande mot henne.
Såg att den näst sista var Carl. Han greppade Willow fastare och flyttade henne närmare sig och mannen steg fram.
"Mirakelbarn, så ovanliga så underbara och under denna familjs vård. Jag är inte förvånad. " Sa han i en ganska hes röst.

Dorian himlade med ögonen, självklart skulle Carl skippa alla traditioner och han hade rätt till det. Det var en av hans fars äldsta vänner även om han var väldigt speciell.

"Så mirakelbarn. Jag skulle inte kunna få ett provsmak?" Sa han och flinade lätt medan han tog ett steg väldig snabbt fram.
Dorian höll ut en arm framför Willow så han blev stoppad. Han hade kommit med en väldig fart.
" Jag bara skojar Dorian. Jag ville bara visa upp lite av våra speciella egenskaper. " Sa han leendes men i samma hesa röst.
Han gav Willow en lätt puss på pannan.
" Spara en dans åt mig för senare." Log han innan han gick rakt mot Lathan och omfamnade honom.
Dorian skakade på huvudet och kramade om Willow.
" Han är väldigt lojal. Lite speciell. Men är du i knipa kan du alltid lita på honom." Viskade Dorian lågt i hennes öra.

Hon kände något var konstigt med denna man och såg på Dorian med en skrämd blick. Varför kallade han inte henne vid sitt namn? Det lät bara extremt konstigt att säga mirakelbarn. Willow rycktes ur sina tankar när hon kände Dorians grepp hårdnade och hon såg upp på mannen. Provsmaka? Skrämt skakade hon på huvudet.
"Nej jag tycker inte det." Hon hann inte innan han var snabbt framme och hon tog några steg bakåt och hjärtat började bulta hårt igen. Hon satte handen mot hjärtat.
"Jag vet redan er snabbhet." Flämtade hon fram. Sa inget om kyssen och såg upp i Dorians ansikte.
"Jag känner mig sliten. Ska kanske sätta mig en stund innan jag fortsätter." Det skulle bli mingel fram till maten och sen efter det dans.
"Så många vampyrer det trodde jag inte det skulle vara." Hon log svagt och lade handen på sin hals.
"Tur Cedric hittade en lösning."

Dorian såg ut över trädgården och fann ingen mer stå där trots att han kände någons närhet. Han förstod det inte riktigt. Han höll Willow fast om midjan och nickade.
"Absolut, vi sätter oss så får du lite vatten." Viskade han och ledde henne till ett bord och kallade hit en betjänt med en viftning på handen.
"Vatten." Sa han kort och personen nickade bara och rusade iväg och kom snart tillbaka med en hel kanna vatten och glas.
Dorian studerade vattnet och luktade i det innan han hällde upp i hennes glas och satte sig intill henne.
" Alla här är vänner till Lathan. Till familjen. Vi har många vänner. Detta är bara en bråkdel av dem. Men var inte rädd. Carl skulle aldrig röra dig. Han har för mycket respekt för Lathan, jag tror att han bara försökte visa upp sig." Sa han och nickade sedan.
" Väldigt tur. " Log han och smekte hennes arm sakta.