prs wolfy & rollspelare

”Jadu, det är en sån effekt du har på mig. Kan inte prata och beundra samtidigt.” Log han och lutade sig framåt lite. Han tänkte lägga smöriga kommentarer ända tills hon tröttnade på dem.

”Lägg av,” suckade hon och skakade leendes på huvudet, det var svårt att inte tycka om honom. Han var naturligt väldigt charmig och verkade som en väldigt go’ person.

”Skämt åsido. Ärligt, du är vacker och jag vill memorera ditt ansikte.” Sade han ärligt och smekte hennes kind. Han log smått och drog sig sedan undan, ville inte vara för på.

”Ta en bild, den räcker längre.” Hon tyckte inte om när folk såg alltför länge på henne, det spelade ingen roll vem som såg på henne men det gjorde henne obekväm.

”Får jag?” Log han och skrattade till. Han åt lite av sin muffins innan han tog en del med en stor chokladbit i och räckte över den till henne.

”Om du vill?” Hon trodde att han nog redan hade bilder på henne i sin mobil men om han ville så kunde han väl få ta kort på henne nu också, helst förrän hon ångrade sig.

Han skrattade till och skakade på huvudet, han hade tillräckligt med bilder.
"Jag gillar att se dig mer. Bilder gör dig inte rättvisa." sade han leendes och ryckte på axlarna.

Hon förstod verkligen inte hur han alltid lyckades med att få den här reaktionen ur henne. Hon behövde liksom inte se sig själv i spegeln för att veta att hon rodnade.
”Är du klar?” frågade hon efter en stund och gjorde sig beredd för att stiga upp.

James nickade lite och reste sig upp. Han la en bunt sedlar på bordet som dricks och som säkerligen skulle täcka kostnaden. Han kollade mot servitören och log, tänkte så att han skulle veta att de gick och att pengarna var på bordet.
"Vart vill du nu?" log han.

"Ingenstans tror jag, jag skulle bara till biblioteket och sedan tillbaka hem." Nu hade hon ju inte ens lånat någon bok tack vare de där nefilerna men de kunde väl ändå inte följa efter henne hur länge som helst. Eventuellt skulle de nog lämna henne ifred. Det var värt att hoppas på i alla fall.