wolfy & rollspelare prs

Han lät snällt henne ha kontrollen ett tag, lät henne styra och göra som hon ville. Då han fått nog lyfte han utan problem upp henne i sin famn, ungefär som om hon var lättare än en fjäder, och tog sig med raska steg upp till övervåningen. Han släppte sedan försiktigt ner henne på sängen för att hastigt klättra över henne på alla fyra och kyssa henne på nytt.

Cleo pep till när han lyfte upp henne som inget. Hon blängde på honom men kunde inte låta bli att le när han kysste henne. Hon besvarade kyssen mjukt och la armarna om hans nacke.

Upphetsningen och elden inombords ökade i styrka på bara några sekunder vilket nästan skrämde honom. Han var rädd för att tappa kontrollen. Att Cleo inte skulle ha några problem att säga ifrån tvivlade han inte på, men det betydde inte att han ville ge henne anledningen till att göra det. Han ville helt enkelt inte göra något som skulle skada eller skrämma henne, tappade han förståndet ens för en stund så skulle han kanske inte inse att han var kapabel till mycket som hon inte var.

Cleo rynkade på pannan då han verkade ändra inställning. Hon knuffade mjukt bort honom och satte sig upp på sängen.
"Vad är det?" frågade hon och smekte hans kind.

Han såg på henne en lång stund, tyckte att bara synen av henne borde få hans kropp att ställa in sig rätt så att han inte ofrivilligt skulle råka skada henne. Oturligt nog verkade han inte någon sådan inställning. Oroa henne ville han inte heller göra, han ville inte att hon skulle tro att han var helt knäpp och vilja komma bort från honom.
"Du är så vacker," mumlade han och strök sin hand över hennes kind i hopp om att byta samtalsämne.

"Prata med mig." sade hon bedjande och tog hans hand. Hon kysste mjukt hans knogar och kollade på honom med stora ögon. Hon ville att han skulle må bra och dela med sig att sin oro. Hon tänkte inte pressa honom till att prata men hon skulle uppskatta det.

Han slöt ögonen och räknade tyst till tre då hon inte släppte det hela så lätt som han hade hoppats på. Han strök tungan över sina tänder medan han övervägde om det var klokast att vara ärlig.
"Jag vill inte skada dig," mumlade han och kramade om hennes hand.

Cleo satte sig upp och smekte hans kind. Hon fattade inte varför han var rädd över att skada henne men hon ville inte ifrågasätta honom.
"Varför skulle du skada mig?" log hon istället.

Han tryckte ett finger mot näsroten, tyckte att svaret borde vara uppenbart. Men hon insåg uppenbarligen inte allvaret i situationen. Eller så var det han som tänkte för mycket. Cleo var helt enkelt det finaste han hade, han var rädd om henne. Att skada henne skulle aldrig vara med mening men en skada skulle ändå vara skedd.
"För att jag lätt tappar kontrollen." Ända sedan han var liten hade han haft problem med humöret. Han blev lätt irriterad men då gjorde han inte så mycket ljud ifrån sig, blev han ordentligt uppretad så ville han inte ha någon i sin närhet. Trots att han inte i den här situationen skulle bli arg så skulle han kanske ändå ha svårt med att tygla sig själv.

"Och du skulle göra vad? Döda mig? Det tror jag inte. Ifall du gör något jag är obekväm med så kommer jag ju säga till." sade hon och smekte hans kind. "Du behöver inte tänka så mycket med mig, okej?" suckade hon och kröp upp i hans famn. Hon kramade hårt om honom och slöt ögonen en stund.