ORS

- Hmph! Så du minns inget om imorse kanske? Du vet när ALLA, DU, stack utan en enda blick på mig?? Jag skiter i om ditt liv blir komplett, jag bryr mig om att jag inte finns för dig. Dessutom har jag aldrig lämnat dig utanför, det är du själv som väljer att stiga tillbaka, och jag har aldrig vågat tvinga dig in i uppmärksamheten för jag har inte velat såra dig! Cornelia....lämna mig bara ifred ett tag, okej?

"Imorse? Ja... men Jake...jag hade bråttom till lektionen. Okej, förlåt för det. Jaha, så nu vill ha du inte ha med mig att göra? För ett litet, litet snedsteg. Jag kan lämna dig, men måste fråga en sak först, det här har väl inget att göra med att du är kär i Brian?"

Jag höjer på ögonbrynen.
- Jag är kär i Brian, ja, påverkar det den här situationen? Nej, skulle inte tro det. Och du vet att jag vill ha med dig att göra din idiot, jag är bara sur nu och du gör bäst i att hålla dig borta för stunden! Säger jag och blänger på henne. Sedan vänder jag mig mot Katie och vi går sista biten till vårt bord.

Jag ser hur Pling och Cornelia pratar vid Gryffindors bord. Det ser ut som att dom bråkar, jag undrar om vad? Jag ser Brian lite längre bort.

Jag mår illa. Jag vänder mig om och springer upp till tornet utan en blick på Brian. Jag springer genast upp i sovsalen och lägger mig ner på sängen. Jag drar för de röda draperierna och trycker ner ansiktet i kudden. Typiskt. Varför just jag? Tänk att allt kan gå från topp till botten på bara några minuter

Jag skakar ilsket på huvudet och sätter mig hos min egen årskurs. Alla stirrar, här har jag aldrig suttit
-Hej! Säger någon tvekande.
- Hejhej! Ler jag oh börjar hungrigt äta. Att vara sur tar mycket av ens energi.

Jag sitter vid bordet och äter i godan ro när jag hör en röst alldeles bakom mig.
"Jolanda? Kan jag få prata med dig en stund?". Det är Carla.
"Åh, hej Carla. Visst", jag följer efter henne ut från stora salen. Där stannar hon.
"Vad hände idag?!" utbrister hon när vi har stannat.
Jag rycker förvånat till. "J-jag vet inte, jag var nervös...".
"Nervös? Det funkar inte! Skulle du vara nervös inför varje match då? Om du ville komma med i laget skulle du inte ha misslyckats som du gjorde idag, jag trodde faktiskt att det skulle gå bra för dig".
Nu kommer tårarna när som helst, gråt inte, gråt inte, gråt inte...
"Jag med", säger jag och kollar ner i golvet.

Jag vill absolut inte gå ner och äta. Jag vill inte vara i samma rum som Pling, dessutom har jag förlorat min aptit efter bråket. Jag tar min handduk och går mot badrummet. Där inne drar jag på varmvattenkranen och lägger mig i vattnet. Jag blundar och inom ett lopp av några sekunder somnar jag. Jag märker inte att jag glider ner under vattenytan.

Jag äter upp snabbt och suckar. Som tur är får jag syn på Jake, som leende bär mig upp till sällskapsrummet.

Jag ser Jake kommat ur Stora salen bärandes på Pling. Jag tänkte väl att det var något sånt.