Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

Scarlett går tyst vid hans sida och stannar upp vid dörrarna och vänder sig om och ser upp, lyssnar på vad han säger och nickar.
"Men om jag blir rädd då? Jag kanske blir rädd för dig." Försiktigt bet hon sig i läppen.
"Jag kommer skämma ut dig och jag.." Hon tog hans hand och slöt ögonen. "Kyss mig igen snälla. Din beröring gör mig lugn, även om du är iskall så gör mig det lugn." Hon snubblade över orden medan hennes hand tog tag i hans.

Nicolai ser med mjuk blick på sin nyblivna fru, han sätter sin fria hand mot hennes kind och kysser henne mjukt.
"Du kommer inte bli rädd för mig, jag lovar." viskar han när hans läppar lämnar hennes.
"Känns det bättre?" frågar han sedan och stryker med sin tumme över hennes varma kind.

Scarlett nickar och lägger sin hand mot hans.
"Det känns underbart." Hon tog några djupa andetag innan hon vände sig mot dörren.
"Jag är redo. " Hon darrade ändå lätt i kroppen.

Nicolai tar ett steg mot dörren och den öppnar sig för honom. Inne i salen finns det hundratals ljus, hundratals odödliga, det spelas musik och det klinkas glas. När de kommer in i salen stannar aktiviteten upp. Medan musiken fortsätter att spela går Nicolai in i salen med Scarlett lindad runt sin arm och börjar att hälsa på gästerna och bli överöst med gratulationer.

Nicolais ansikte är stelt, stramt och hans rygg rak.
"Herr Blackwood! Gratulerar, du har fångat dig en ung pärla." säger en man med silver vitt hår, kläder i mörka färger och hans arm präglas utav en kvinna som omvandlades minst 30 år tidigare än honom själv.
"Herr Blanch, tackar." säger Nicolai och nickar stelt.
"Åhlåt mig se den nya bruden!" utbrister kvinnan på hans arm som har blont hår i vågor, klara grå ögon med strimmor utav guld. Nicolai drar fram Scarlett lite. Kvinnan haffar genast tag i hennes armar.
"Vacker, ung, lite blyg och nervös av sig men det råder du bot på snart herr Blackwood." Nicolai nickar och ser på Scarlett som nu står ett steg framför honom. Kvinnan släpper taget om Scarletts armar.
"Ja jag har inget ont att säga om hennes utseende." säger kvinnan medan hon återtar sin plats bredvid sin man.

Hon ser upp på Nicolai medan hon tar ett lite hårdare tag om hans arm. Ler försiktigt mot gästerna och lyssnar på vad gästerna säger. När de är vid paret Blanch och kvinnan rycker tag i henne svalde hon hårt och hjärtat tog ett skutt.
"Tackar." Viskade hon och kinderna blev röda.
När greppet släppte så tog hon Nicolais arm igen och lade sin hand mot armen för att värma den sakta.
"Ni är vacker själv fru Blanch."

Nicolai ser stelt på Blanch paret och de nickar mot varandra. Nicolai vandrar vidare med Scarlett lindad om sin arm. Han känner att det där mörkret han så länge levt i återfinner sig inom honom då han är omgiven utav de odödliga som försatt honom i den maktposition han är i. Att behöva vara sådan här, hela tiden, så fort någon odödlig finns i närheten, hur har jag kunnat göra det i alla dessa århundraden... Tänkte Nicolai för sig själv men låter inte hans tankar synas utåt.

Nicolai är rakryggad, hans käke stel, hans ansikte stramt och hans hållning utstrålar en iskall energi. Men, hans ser ner på Scarlett, ser henne i ögonen och de skiftar från isande kalla till gnistrande. Nicolais sätt att visa för henne att han är samma person nu som för två dagar sedan.
"Le min kära..." mumlar han och drar ett iskallt finger över hennes käke, "vi har många fler att introducera dig för..."

Hon går tyst vid hans sida med hans arm.
Hon möter Nicolais blick och log mjukt.
"Förlåt käraste make. Jag lät tankarna fara iväg. " Försiktigt såg hon sig i rummet och sedan tillbaka till Nicolai.
"Min hals hör lite ont. Kan vi hämta något att dricka? " Fråga kom tvekande, ifall hon inte fick dricka.
Hennes ögon glittrar från alla ljus och hon log mjukt.

Nicolai ser ned på Scarlett vid hans sida, han nickar.
"Självklart, jag själv börjar bli lite törstig..." Han ger hennes ett mjukt leende som blottar tippen utav huggtänderna han har.
"Kom, det kan ta ett tag att komma fram för förfriskningarna finns i andra sidan utav rummet och jag anser det oartigt att inte hälsa på de som hälsar... Kom ihåg, vett och etikett. Visa respekt." Han lyfter Scarletts hand till sin mun och ger den en hastig och lätt kyss. Sedan börjar han vandra mot andra änden utav rummet.

Scarlet sträckte på sig, blev rakare i ryggen och nickade.
"Självklart vet jag det min käraste. " Hon tog hans hand och smekte den med sin tumme.
"Och när jag ändå är i farten och frågar efter saker." Hon log mjukt. "Skulle jag kunna få vila benen ett litet tag? All denna festlighet och glädjen har gjort mig lite yr." Hon log lite urskuldrande och lade sin fria hand mot sin panna.

Nicolai ser på Scarlett,
"Kanske ska du smita iväg nu när ingen tittar. Gå till ditt rum och vila lite så skickar jag upp Abigale med något att äta och dricka." Nicolai kysser ursäktande Scarlett på pannan och viskar,
"Förlåt min kära, jag hade inte en take på hur allt detta påverkar en mänsklig kropp..." Han ser ner på sin nyblivna fru och vet att hon behöver vila och föda för att orka med det som kommer komma.