De utvalda

Ethan uppskattade Elethas försök, men under tystnaden lämnades han ändå åt sina tankar på nåd och onåd.
Tillslut var det morgon, en frusen och grå morgon. Ethan var stel och trött efter att ha sovit dåligt och reste sig upp. "Ska vi rida vidare?". Han började plocka ihop deras saker och sadla Elpir.

Dagarna gick, det började både bli kyligare och mörkare, det var vinter här i norr och vinden ven över slätterna där de red. Ibland snöade det och ibland inte, men det var kallt, grått och dystert och de hade inte sett en by att värma sig i på veckor.

Under tiden det blev mörkare och kallare stängde Ethan in sig mot mörkret och kylan. Men han var också slutnare än vanligt, han sa inte så mycket och verkade ofta vara lite nere. Men det var inte så konstigt, han gick ju igenom samma sak som andra särlingar.
I hemlighet försökte han skada sig också, även om han aldrig lyckats med mer än ett litet sår på fingret. Eletha hade alltid dykt upp då och han hade skämts över sina tankar...
Just nu red de över en stor frosttäckt äng.

Eletha var orolig över Ethan, han verkande lika dyster som landskapet omkring dem, så som hon egentligen mådde men inte tillät inte det då Ethan var som han var. De red länge tyst, båda tänkte på sitt och frös, Tristan kurade under hennes tunika och ungefär som de hatade de livet. "Det finns en by, några timmar framåt." sa Eletha som för att bryta den tryckande tystnaden.

Ethan nickade sakta. "Skönt, jag fryser något förskräckligt". Trots att han inte försökte känna kylan så var han stel, det var knappt att han ville kliva upp från den varma elden ens ibland.
De red på återigen, timmarna gick och snart syntes rök tydligt på himmelen. De kom in i byn och fram till ett värdshus där som vanligt en stallpojke tog emot deras hästar. Ethan hoppade av och gick in i värmen.

"Ja, ett varmt ställe, varm mar, varm säng och ett varmt bad." säger Eletha och sedan ger hon Moriers tyglar till stallpojken, "Ta nu väl hand om dem, se till att de blir varma, rena och får mat." sa hon och kastade åt honom mynt och följde sedan in efter Ethan och kände den härliga värmen strömma mot henne.

Tanken på ett varmt bad var uppiggande. Ethan beställde rum för natten och mat. Värden visade de till ett bord vid ett fönster och kom med två skålar fylla av rykande soppa och nybakat bröd.
Utan att ord började Ethan äta, maten värme upp honom inifrån. Och det dröjde inte länge fören han slukat allt i sin skål.

"Underbart" mumlar Eletha njutande och känner hur det värmer inifrån. Hon sätter Tristan vid sig och låter honom få i av den värmande soppan. ´Det kändes som om hon började tina upp, värme och maten, kylan försvann. "Vi får nog stanna några dagar, det blåser upp till storm." sa hon och nickade ut genom fönstret.

Ethan nickade. Det skulle bli skönt att vara inne några dagar, han ville bara krypa ner i sängen och inte komma upp där på ett tag.
"Jag går upp och tappar upp ett bad". Det var en inbjudan till om hon ville bada hon med så kunde hon bara komma. Han reste sig och försvann uppåt till deras rum och sedan in till badrummet där det redan fanns ett hett bad upptappat.
Ethan lyckades få av sig byxorna, men med sina fortfarande frusna och stela fingrar fick han bara upp en knapp i skjortan innan han med ett frustrerat läte funderade på att hoppa ner i vattnet med den på.

Eletha nickade åt upp och tog sedan med sig Tristan upp. Då hon kom in i rummet gick hon in i badrummet och bet sig i läppen, "Varför badar du med skjortan på?" säger hon oförstående och släpper Tristan på det varma golvet och lägger alla deras kläder i en hög så de kunde tvättas även dem de hade med sig, allt ville hon ha rent. Sedan klädde hon av sig och la kläderna på högen och gick sedan och knäppte upp och fick lugnt av honom skjortan, "Vi får sova nakna, vill inte sätta på oss smutsiga kläder." sa hon och la skjortan lugnt bland de andra kläderna.